Hej alla glada, trötta, pigga och fascinerande twittrare och alla andra också förstås. Jag är mamma till tre busungar, sambo, hundägare, student och loppisaddict. Det sista är nog en mild beskrivning, jag är helt galen i loppisar! Jag är också Cathy eller @Alveriin som jag kallar mig på twitter, (får ej glömma mig själv mitt i livskaoset) som gillar att baka, dricka te och gå på keramikkurs. Nu låter jag som en pensionär men så är inte fallet, inte än på många många år! Ni vet vad man säger, övning ger färdighet och jag förbereder mig i god tid.

Jag måste säga att jag var väldigt skeptisk till Twitter i början och det var sambon @almightycasey som övertalade mig att prova och nu är jag fast! Hur har jag klarat mig utan twitter tidigare?

Tack @Receptomaten för inbjudan hit 🙂

/Cathy

Annonser

Allt inom it/säkerhet är intressant då man ska ”kämpa mot de onda”.

Det har varit många de senaste veckorna som har fått sina twitter konton stulna/kapade.
Därför passade jag på att skriva ett litet inlägg om detta för att ge tips till alla som använder twitter vad de ska göra för att skydda sitt konto.

Gå gärna in och kolla här!

Annars kan ni skicka ett meddelnade till mig på twitter. Där heter jag: @techspotse.

Denna del är tillägnad en bortgången vän och klasskamrat till mig, Krister. Han var skolans lilla gangster lång före rapparna gjorde intåg i vårt medvetande. Följande text är hämtad ur min självbiografi ”Betamax, Razzel och en G7000”.

”Året 1983 började med ett färskt minne av Grevinnan och betjänten och bubblande Pommac i ett vinglas. I bästa Astrid Lindgren-stil så brukade jag vid yngre år klä ut mig till Pippi Långstrump med flätor men utan långa strumpor. Nu var det lördagen den 8 januari, video var laddad för musikalen Pippi Långstrump med Siw Malmkvist, Ulf Brunnberg och Pernilla Wahlgren. Året började bra med denna barnunderhållning som jag än idag har kvar. När jullovet övergick till vanlig vardag så började kriget. När fröken förklarade att rasten började så rustade vi redan i tankarna för episka slag, erövringar och herran på täppan. Jag krängde på mig mina mörkblåa täckbyxor och tog på mig mössa, vantar och stridsminen sen skyndade jag mig ut. Bakom skolan så fanns det enorma snöhögar som sträckte sig upp till himlen likt Mount Everest. Det sprutade snö åt alla håll när vi anföll snöberget och svetten rann i takt med de mindre lycksaliga som åkte ner i ett djävulskt moln av snö. De som hade fått med sig lovikavantar hemifrån och skulle kriga kunde räkna sig som slagna nästan direkt då snön klibbade fast som under en långhårig cockerspaniel.

Detta medförde i sin tur ett motoriskt handikapp då händerna blev tunga som kanonkulor och hindrade sin herre att ta tag i andra krigare. Nästan varje gång så slutade kriget i näsblod för Erik och andnöd för Robert men skoj hade vi.

Väl inne i skolan igen så var alla kläder sjöblöta och började kännas kalla. Snabbt slet man av sig dessa paltor som fick torka över de vattenburna elementen i korridoren. Med raggsockor och mjukisbyxor kunde man ge en ordentlig stöt i nacken på en ont anande klasskamrat. Efter lite el-stötar och annat djävulskap så satt sig fröken ner bakom katedern. Vi tog alla upp de gröna och vitrandiga skrivböcker vi kletat additioner och andra krångliga räknesätt i.

”Krille håller i en hockeyklubba och är tokig”, hördes en röst skrikande så det ekade i korridoren.

”Igen?” viskade jag till min bänkkamrat Jonny och han nickade och drog lite på läpparna.

”Han ska slå ihjäl den nya kille”, fortsatte rösten som nu närmat sig klassrumsdörren.

”Stanna här så kollar jag vad som händer”, sade fröken som nu ställt sig upp så kritdammet la sig som en dimma mot golvet.

”Vad tror du?” frågade jag Jonny.

”Japp”, sade han och läpparna övergick till ett leende.

Sekunder efter fröken stövlat ut i korridoren så lämnade alla i klassen sina stolar och följde efter. Den tunga dörren som just åkt igen öppnades med alla våra gemensamma krafter så vi flög ut och landade på bron. Bara på andra sidan snötäckta grusplanen så stod Krille uppe på plogvallen viftandes med en gammal klubba. Han var bara klädd i t-shirt och täckbyxor som försvann ner i ett par svarta snowjoggings. En bit längre bort stod Uffe med en snöspade i högsta hugg och tårarna rann.

”Jag ska jävlar i mig döda dig”, gastade Krille som nu börjat skaka av både ilska och den bistra vinterkölden som slog sig runt hans bara armar.

”Fan”, var allt Uffe fick ut mellan frustningarna.

Det kändes spännande att se dessa två frustande tjurar som snart skulle drabbas samman med de utvalda vapnen. Uffe var den nya killen i klass sex och skulle nog åka på stryk av en femteklassare. Han hade flyttat hit under sommaren och hade ett tyskt efternamn. Han körde en gul gammal Rex moped trimmad till förbannelse. Den stora förgasaren och den snittade kolven kunde nog ha varit starten på bråket då Krille ville vara snabbast på två hjul trots att inte åldern var inne för sådana fordon.

”Nu lägger ni av killar”, ropade fröken så rösten nästan skar ihop.

Stämningen var så tät ute på skolgården så man kunde nästan ana tonerna ur en spagettiwestern showdown, men här var det inte pistoler och krutrök som skulle synas.

Jag upptäckte aldrig att vår fröken sprungit förbi oss när vi spänt stod där och såg dessa vilddjur. Bara efter några ögonblick senare så kom fröken och slängde upp dörren och flög ner för bron ner på gruset som vaktmästaren Valborg strött ut. Hon stod där med en blöt tavelsvamp som droppade. Nu var dem tre i leken men vem skulle anfalla först.

Krille tog ett steg mot Uffe och höjde klubban och utan att vi hann reagera så träffade en gul projektil det anfallande monstret med ett slaskande ljud rakt i nacken.

Han avbröt nu anfallet och stod där helt stilla, Uffe sänkte sin snöspade och fick en stel min i ansiktet. Tystnaden låg nu som ett minfält som var redo att skörda sitt första offer. Vem skulle utbrista i skratt och skulle någon våga följa efter? Hela klungan vred på sig lite och det började tisslas och tasslas. Fröken gick sakta fram till Krille som inte rört sig ur fläcken. Hon gick runt honom och vi såg henne prata lite och tillslut så tittade hon mot oss.

”Spring in och sätt er nu”, gastade hon och vinkade bort oss med handen.

”Jaha, vad är det nu då?” undrade jag till närmaste klasskamrat.

”Ingen aning”, svarade Jill som just passerade mig.

Sagt och gjort gick vi in men jag ville se vad som mer hände ute på gården, sådant som inte var för våra ögon.

Jag klev upp på en smal bänk och balanserade mig upp mot det lätt frostade fönstret med huvudet tryckt mot väggen. Uffe hade satt sig ner i snön där han stått och fröken la armen om Krille. Han vände sig nu om och blev föst mot skolan av fröken. Då fick jag se något som var sensationella nyheter. Krilles täckbyxor var alldeles våta på framsidan med början vid gylfen. Han hade pissat på sig. Chocken av en kall, våt och degig svamp var för mycket för honom. Skolans tuffaste kille hade sett sig besegrad och mentalt döda av en mellanstadielärarinna. Jag vet att fröken försökte skydda honom från oss andra så att vi inte skulle se slutet på hans era av skolterror. Alla visste innerst inne om detta men ingen sa något i rädsla att han skulle ta upp terrorn senare, på vår fritid utan någon beskyddande fröken i närheten.

Vi hade flera andra lustiga figurer i klassen, Enar tillexempel. Det var den rätt tysta kille med de skummaste idéer och hade en yngre syster som var mer normal. Han ansågs väl mer som en enstöring som faktiskt talade med andra. En dag så hade några tjejer byggt en snögubbe bakom skolan och pyntat denna med diverse hittade attiraljer. Om ni nu trodde att denna snögubbe skulle få stå i fred så tror ni helt fel. Det var sista rasten före vi skulle få sluta för dagen som jag och några andra kompisar var ute och jagade varandra. Vi sladdade runt hörnet på skolan och snowjogging-skorna rev upp en kaskad av snö men jakten avtog då vi fick se vad som uppenbarade sig på baksidan. Med andnöd och rosiga kinder fick vi se Enar stående vänd mot snögubben och med byxorna på halv stång. Han försökte ha sex med Frosty, snögubben. Vad jag minns mer av detta är bara grumligt men tro mig, Enar fick höra detta länge och väl…”

/Fredde

Nya funktioner är både bra och kul. Nytt på Twitter.com är att det faktiskt går att sända RT eller ReTweet som det egentligen heter. 
Funktionen som sådan är kritiserad redan från början, det verkar som twitterklienter som t.ex. TweetDeck inte hanterar dessa RT:s alls just för tillfället..

Funktion nummer två är att det går att stänga av RT:s från vissa som man själv följer utan att göra “unfollow” på hela twitterprofilen – kan vara till nytta i vissa situationer.

RTonOff

Rent konkret letar man reda på just den kvittraren man inte vill ha RT:s av i sitt eget flöde och klickar av den gröna symbolen som i bilden är inringad.

/@Receptomaten

Tea skrev sitt sista blogginlägg fredagen före olyckan.

Läs också Tea’s inlägg här på Vi i twitterbubblan.

Tänd ett ljus för Tea & Tilde här.

Tag: #viminnstea

Andra skriver om Tea & Tilde:

Jocap – blogg

McFeast – text

Mymlan – blogg

Frylmark – blogg

Vicki Qvarnström – blogg

Wildenstam – blogg

Hammarstrand – blogg

Stellan – posterous

Kesomackan – blogg

Jonk – musik (Spotify)

Islanddragon – blogg

Semestersiv – blogg

Sjumilakliv – blogg

Lillamysan – blogg

Dexion – blogg

Lallis – blogg

Tonårsmorsan – blogg

Carl-Henric – blogg

Paul Andrew – blogg

Åsa – blogg (med meddelande från byprästen – viktigt, läs!)

Christina Olsson – blogg

Tjernström – blogg

Fremling – bild

Liten & ettrig Anna – blogg

Newyn – blogg

Joakim – blogg

Mymlan / Bloggvärldsbloggen – Artikel

Med Mirandas Ögon – blogg

Brit Stakston – blogg

Pelletsmaskinen – blogg

Anders Sporring – blogg

Mikumaria – blogg

Fyller på med fler länkar vart efter de kommer till mig.

/@Receptomaten

Under de senaste åren har social medier stormat fram som en vårflod. Ingen kunde motstå detta fantastiska fenomen. Med god hjälp av många övertygande argument är social medier som facebook, twitter, Youtube ,LinkedIn med mera en självklar del av vår dagliga kommunikation. Företag har på kort tid börjat ta till sig de utökade möjligheter social media innebär att nå ut till sina marknader och kunder. Genom att koppla samman de olika alternativen får man en spridning av informationen. Detta har till stor del varit en bidragande anledning till att företag ser möjligheter att utnyttja  social media i sin marknadskommunikation.  Något  som var  svårt att uppnå med tidigare analoga tekniker.

Från och med  2005 har möjligheterna med Web 2.0 effektivt förärat marknaden med  ett nytt verktyg . Begrepp som Push och Pull marknadsföring  ,vilka under lång tid varit de mest framträdande ”teknikerna”  i företagens marknads & sälj organisationers. Men nu ställs dessa organisationer  inför nya utmaningar.  Hur har då de Svenska företagen reagerat på dessa möjligheter som ny teknik erbjuder?

De första aktörerna som tämligen snart insåg digital medias kraft var de som traditionellt arbetade med B2C . Fördelen för dessa företag var ganska uppenbar. Kommunikationen var starkast när kunder som använde eller köpte deras tjänster kunde dela med sig av  erfarenheter och upplevelser till varandra . Resebranschen har på ett intressant och spännande sätt utnyttjat dialogmarknadsföring i sin kommunikation. Kundsegmentering genomföras på ett flexibelt  sätt vilket leder till en nära förbindelse mellan leverantör och konsument. Marknadsföring i dialogens tecken är ett vinnande koncept för de företag  som genomfört en omställning av sin marknadskommunikation.

Men hur är det för företag som bygger sin verksamhet på B2B relation?

 Låt oss först slå fast att skillnaden mellan B2C och B2B. I B2B relationen förekommer det färre och mer personliga kontakter.

Detta faktum är utslagsgivande för hur företaget kan eller vill använda social media som en del av sin kundkommunikation.

Den stora  skillnaden mellan traditionell marknadsföring och ”Dialog marknadsföring” är att marknadsföringen sker genom en konversation istället för en monolog. Sociala medier erbjuder möjligheten att samspela med sina kunder på ett nytt sätt .Sociala medier kan även användas för att få underrättelse om eventuell produktutveckling, kund tillfredställelse  och annan viktig information som utvecklar och befäster gemenskapen.

 Denna möjlighet inbjuder  till en utvecklande och stark B2B relation.  

Att hitta goda exempel på hur B2B företag har lyckats med införande av social media i sin strategiska och operativa verksamhet är svårt. Få om ens något företag är villig att lämna ut sin innersta och viktigaste kärna. Kundrelationen.

Men med social medias inträde ökar även andra intressentgrupper sina möjligheter att betrakta hur B2B företag utvecklar sina relationer med underleverantörer i många led.

Ett starkt  vägande skäl att överväga utnyttjandet av social media i B2B relationer är utvecklingen av CSR  . Trenden är att omvärlden blir allt mer kontrollerande hur företag och deras partners lever upp till en god standard från ett CSR perspektiv.

Genom en öppen och transparent kommunikation ökar förutsättningarna till en positiv spridning av företagens ambitioner och visioner att skapa en långsiktig och hållbar produkt & tjänsteutveckling.  Något som alla intressenter har nytta av vid eventuella investeringar i företagens verksamheter.

Under de senaste åren har social medier stormat fram som en vårflod. Ingen kunde motstå detta fantastiska fenomen. Med god hjälp av många övertygande argument är social medier som facebook, twitter, Youtube ,LinkedIn med mera en självklar del av vår dagliga kommunikation. Företag har på kort tid börjat ta till sig de utökade möjligheter social media innebär att nå ut till sina marknader och kunder. Genom att koppla samman de olika alternativen får man en spridning av informationen. Detta har till stor del varit en bidragande anledning till att företag ser möjligheter att utnyttja  social media i sin marknadskommunikation.  Något  som var  svårt att uppnå med tidigare analoga tekniker.

Från och med  2005 har möjligheterna med Web 2.0 effektivt förärat marknaden med  ett nytt verktyg . Begrepp som Push och Pull marknadsföring  ,vilka under lång tid varit de mest framträdande ”teknikerna”  i företagens marknads & sälj organisationers. Men nu ställs dessa organisationer  inför nya utmaningar.  

Hur har då de Svenska företagen reagerat på dessa möjligheter som ny teknik erbjuder?

De första aktörerna som tämligen snart insåg digital medias kraft var de som traditionellt arbetade med B2C . Fördelen för dessa företag var ganska uppenbar. Kommunikationen var starkast när kunder som använde eller köpte deras tjänster kunde dela med sig av  erfarenheter och upplevelser till varandra . Resebranschen har på ett intressant och spännande sätt utnyttjat dialogmarknadsföring i sin kommunikation. 

Kundsegmentering genomföras på ett flexibelt  sätt vilket leder till en nära förbindelse mellan leverantör och konsument. Marknadsföring i dialogens tecken är ett vinnande koncept för de företag  som genomfört en omställning av sin marknadskommunikation.

Men hur är det för företag som bygger sin verksamhet på B2B relation?

 Låt oss först slå fast att skillnaden mellan B2C och B2B. I B2B relationen förekommer det färre och mer personliga kontakter.

Detta faktum är utslagsgivande för hur företaget kan eller vill använda social media som en del av sin kundkommunikation.

Den stora  skillnaden mellan traditionell marknadsföring och ”Dialog marknadsföring” är att marknadsföringen sker genom en konversation istället för en monolog. Sociala medier erbjuder möjligheten att samspela med sina kunder på ett nytt sätt.

Sociala medier kan även användas för att få underrättelse om eventuell produktutveckling, kund tillfredställelse  och annan viktig information som utvecklar och befäster gemenskapen.

Denna möjlighet inbjuder  till en utvecklande och stark B2B relation.  

Att hitta goda exempel på hur B2B företag har lyckats med införande av social media i sin strategiska och operativa verksamhet är svårt. Få om ens något företag är villig att lämna ut sin innersta och viktigaste kärna. Kundrelationen.

Men med social medias inträde ökar även andra intressentgrupper sina möjligheter att betrakta hur B2B företag utvecklar sina relationer med underleverantörer i många led.

Ett starkt  vägande skäl att överväga utnyttjandet av social media i B2B relationer är utvecklingen av CSR  . Trenden är att omvärlden blir allt mer kontrollerande hur företag och deras partners lever upp till en god standard från ett CSR perspektiv.

Genom en öppen och transparent kommunikation ökar förutsättningarna till en positiv spridning av företagens ambitioner och visioner att skapa en långsiktig och hållbar produkt & tjänsteutveckling.  Något som alla intressenter har nytta av vid eventuella investeringar i företagens verksamheter.

ÅTTA MÅNADERS SLIT ÄR ÖVER

Jag jobbade idag, trots att det är söndag och jag nästan aldrig behöver jobba helg. Men idag var det skyltsöndag på Nordiska Kompaniet i Stockholm. Jag jobbar som grafisk formgivare på NK:s Inhousebyrå, De-Ko Form (står för Dekoration, Koordination, Formgivning) och mina arbetsuppgifter idag var att hänga upp skyltar och texter i varuhuset som jag och min kollega tagit fram under de två senaste veckorna, samt att hissa upp rullgardinen i ett av skyltfönstrena på Hamngatan tillsammans med dekoratören som skyltat fönstret.

Det är där de åtta månaderna kommer in. Minst så länge planeras nämligen julen på NK. Det är oerhört mycket jobb som ligger bakom det som sedan tar sekunder att avtäcka. Om jag nu bara håller mig till fönstrena så ska all rekvisita sökas fram runt om i Europa och Sverige, efter att temat är satt. Det är ett digert jobb. Min del i det är att göra skisser som visar hur det är tänkt att bli. Det är mycket som ska stötas och blötas och många personer som är inblandade. Det allra största jobbet med att få fönstrena färdiga till skyltsöndagen, är den sista veckan innan. Då jobbas det både dagar och kvällar.

Dekoratörerna, som gör det fantastiska jobbet, tilldelas varsitt fönster och bestämmer själva hur de vill utforma det. Vi på den grafiska sidan tar tillsammans med dem fram det grafiska materialet, från stort till smått. Det är bland det roligaste jobb man kan ha. I år har jag till exempel gjort etiketter till ”Mössens Julglögg” och ”Mössens Bakbok” i miniformat. Är du där och tittar kan du hålla utkik efter dem.

I år heter jultemat ”Välkommen till Snöriket” och skyltfönstrena är byggda i två våningar. Ovan och under jord. Ovan jord är det som det ser ut på olika platser i Sverige, bl a på västkusten, i fjällen, i stan och på en bondgård. Men under jord – där händer det grejer… då får vi se vad vättar och råttor och andra figurer har för sig. Saker som vi inte alltid är medvetna om här ovan jord.
Tyvärr var det totalt omöjligt att fotografera fönstrena idag. Det var nämligen hundratals människor som var där och tittade. Jätteroligt att det är så populärt och jag är glad över att NK håller hårt på att julfönstrena ska vara icke-kommersiella.

Att stå där bakom gardinerna och vänta på att minuterna tickar ner, är en härlig, pirrig och smånervös känsla. En person har fått i uppdrag att hålla rätt på tiden och när det är dags; prick 11.50 ska alla fönster avtäckas samtidigt. Då räknas det ner 5-4-3-2-1-NUUUU! Upp med gardinen och att då möta blickarna från alla – särskilt barnens stora, förundrade ögon, är obetalbar! Jag älskar den känslan.

I år hade det även införskaffats en snömaskin som gjorde det hela ännu mer magiskt. Det började snöa i samma stund som det var avtäckning! Och då – strax efteråt anländer jultomten i sin hästdragna vagn med sina små alver och nissar. I år hade han t o m med sig en liten julgranspojke. Så hjärtknipande söt. Tomten låste upp varuhuset och gick till sin plats i Ljusgården, sedan kom alla barn och vuxna som ville prata med honom och få en ask russin, in genom portarna. En kör sjöng NK:s egen julsång som är skriven redan 1928. Det kan inte hjälpas att det försatte mig i julstämning. Trots att det inte är första advent förrän nästa söndag. Men nu finns de fantastiska fönstrena att beskåda i all sin prakt. Åtta månaders slit är över. God Jul.

 

Tidigare i veckan skulle jag hålla ett informerande tal i skolan. Jag går en kurs som heter VÅGA TALA! Mycket nyttig, men ändå lite jobbig.

Jag vill tacka er alla som hjälpte mig med, vad ni tyckte att Twitter är.

Stort tack! Fick mycket bra respons och nyfikenhet av talet. Så här kommer det.

——————–

Jag har hittat en plats!

En plats som för mig var ny för ett halvår sedan.
På denna plats kan man få stöd i svåra stunder, men även pepp och glada tillrop när man uppåt och glad.
En plats där man kan få svar.

Detta är en beroendeframkallande gemenskap som heter Twitter.
En gemenskap där man väljer själv vem och vilka man vill ska lyssna.
En gemenskap där man kan dela glädje och sorg. Allt från det enklaste middagstips till barntrots, tekniska problem och lösningar.

Att världen är full av människor vet ju alla.
Underbara människor.
Människor som har ett behov att uttrycka sig. Få ha någon som lyssnar, oavsett vad som vill sägas.

En enkel väg nu för tiden är Internet eller datormolnet som är det senaste modeuttrycket.

Molnet/ Internet gör det möjligt.
Där finns det en milsvid med möjligheter.

För att nämna några forum så finns det;

Facebook
MySpace
Flashback
Familjeliv

Oändligt mycket mer.

Så du behöver inte vara ensam.

”På Facebook – där hittar man gamla vänner!
På Twitter _ där hittar man nya!”

Vi är just nu på boksignering av Filip och Fredriks nya bok Tårtgeneralen. Här har det samlats såväl lokal press som många yngre fans av succéduon kända från tv.

Själv fick jag min iPhone signerad och ska skicka över min självbiografi ”Betamax, Razzel och en G7000” och mitt Sommar-program till Filip.

Visst är det härligt med kul grejer på nätet och på Twitter?

Idag startar Tweetkul.se, sajten för fler leenden i vardagen! Och visst känner vi igen herrarna bakom?

Smile

 

Humor_Flugfiske

Nu börjar jag bli riktigt trött på dessa damer.

Tidigare har dom ”enbart” börjat följa en så man vissa perioder blockat kanske upp mot 5-6 st per dygn.

Tydligen har de ändrat taktik nu.

Döm av min förvåning när en efterhängsen brud helt plötsligt fanns i mentions hos mig och även i direkt meddelande, där hon uppmana mig att klicka på en länk för att komma vidare till hennes erbjudande.

Så tröttsamt!

 

Jag erkänner – jag är ingen hängiven Idol-anhängare. Men Tv:n i vårt hem rattar ändå in sig på TV4 när klockan närmar sig åtta på fredagskvällarna. Och nog är det skönt att bara sjunka ner i soffhörnet med ett TV-program som inte kräver någonting.

Själv föredrar jag att sitta med datorn i knät eller göra något annat i närheten av TV:n och mannen jag delar mitt liv med. Sen kan man ju alltid slänga en kommentar eller två gällande de bidrag som framförs.

Med datorn i knät är det lätt att kika in på Twitter och lika lätt att själv skriva en kommentar eller två. Och plötsligt blev ju Idol lite roligare och lite mer intressant mest tack vare alla kommentarer med folks tankar och åsikter.

Efter gårdagens Idol är det dock så att jag längtar till nästa fredag. För Idoltwittrandet nådde under gårdagskvällen nya höjder. Jag vet inte vad det var men det formligen exploderade.  Kommentarerna flödade och i vår soffa skrattades det gott.

Och nästa fredag är det jag som rattar in TV4 och bänkar mig i god tid före Idols start – laddad med #idol09.

PS: Nästa steg vore väl helt enkelt att TV4 låter twitterflödet bli en del av programmet.

#teknikord_pa_fornsvenska av @darksidedesign

 

Älgjakt – FPS IRL för dåtida seniorer. OBS! Bara älgar får skjutas.

________________________________________________

Megapix – stor förpackning med pix-tabletter. PIX? http://bit.ly/3w1Sxc

SCSI (uttal skassi) – av den spanska brytning på ”ska ske”

Firewire – annat ord för sjukdomen gonnoré hos män el. fågellätet ”svidipitt svidipitt”

VISA-kort – analog bildvisning för släkt/vänner ur ett fotoalbum

Centerhögtalare – Partispårkrör ex. Thorbjörn Fälldin

FTP – Förkortning av hästskjuts från mjölkbönderna aka FilTransport

Led-display – tidig röntgenapparat som var svagare

Skärmsläckare – duk som lades över tv-apparaten för att dölja den.

Trådlös mus – känd från 80-talet som lösvagina eller radiostyrd råtta

Mac Pro – Kungsörnens finaste makaroner

Ulvaspelet – förfining av vulvaspelet som föräldrarna pysslade med i sängen.

AirPort Extreme – namnet på Arlanda när färgmonitorerna kom till byggnaden.

MMS – pappor som inte vågade säga ”mens” sa att ”mamma har MMS och är lite sur”.

SMS – förkortning av semester. ”Du Nicko, det är snart SMS:ter.”

Widescreen (uttalas vajd skriin)-Norrländska för ett brett förvaringsskrin för ex. smycken

Pekdon – finger man pekar med. Idag fingrar man på musen, pekdonet alltså

Tangentbord – bord där man just spelar Alfapet/Scrabble på

Blu-ray (blåstråle) – något man fick på tröjan efter blåbärsätning

Tweeta – något man gör på toan. Sätta sig och tweeta. Idag: Tweeta medan du tweetar

Apple – gott mellanmål. Idag: iPhone, MacBook. Vad f-n är frukt?

Filckr – något som alla pojkar var intresserade av.

Laserdisc – tidig laserbaserad videospelare. Idag: coolt ninjavapen

Facebook -Få ett slag över ansiktet med ex. en mattebok under/efter lektionen

ABC 80 – kultdator från Luxor el. svenska för äldre pensionärer (ABC 80+)

SIM-kort – det lokala badhusets biljett

Penntroll – figur som rektalt fästes på penna*. *stavliknande tangentbord

PEZ-dispenser – nacka figurer och få godis som belöning

Ski-board – snowboard-föregångare men bara med level 10 i svårhetsgrad

Photoshop – lämna in bilder för framkallning hos Expert

Stopptidsleken – dubbelklicka för kortast stopptid. Idag: @ulvaspelet

Viewmaster – plastkikare med bilder. Gårdagens svar på videoglasögon

Mellanvåg – frekvensband el. tiden då man är offlline på Google Wave

Cykeldator – GPS utan navigering/kartfunktion & färgdisplay

Bockstyre – kåt gubbe som bestämmer. Se även: http://bit.ly/4yOFOR

Limpsadel – smal sittplats på icke motordriven moped. Går ej att äta

Räknedosa – miniräknare med gröna siffror. Dåtidens smyghumor. 58008

Etch-a-scetch – den fege fattigmannens svar på kubismens klotter

Fax – Manuell Twitterklient med *papper. * se Wikipedia

Betamax – Största storleken på ett fält där boskap äter, el. videospelare fr. stenåldern

Modem – plastlåda för att hämta nakenbilder i 2 kbit/s från en BBS i Vetlanda

Fråga söker svar, varför blir det så här? Vad kan man gör åt det?

MafiaFamily

När ens twitterkonto börjar skicka meddelanden utan att man gör något själv har något blivit galet.

/@Receptomaten

Det är svårt för många att vara självkritiska när det gäller bildresultatet. För att utvecklas som fotograf är det inte motivet som räknas utan komposition och utförande. Självklart är motivet intressant men kan bli så mycket mer intressant med en rätt komponerad bild. Är man en ivrig amatörfotograf finns flera fallgropar att landa i när det gäller att lägga upp bilder för bedömning. Här kommer några tips som jag ger till medlemmar på fotosidan.se.

Här finner ni mina bilder på FS

Hund och kattbilder aka djurfoton

Man behöver inte lägga upp ett bibliotek av 20 bilder på sitt fina djur eller barn. Det ska väl inte ta så pass många kommentarer innan man ska få tips och lära sig hur man fotar dessa motiv. Du som gör detta antar jag är ute och fiskar efter kommentarer såsom ”söt bild”, ”fin bild”, ”hur gammal är vovven?” osv. Tycker du det är utvecklande för din fotografering och får många bra tips av ”söt hund”-kommentarer så är du att gratulera!

Mindre lyckade bilder på barn och djur som jag kommenterat under åren har jag fått skit för. Personliga mail där det står att jag fullständigt ska ge fan i att bry mig att kommentera och ”jag tar då över 200 bilder på år, lix” då personen i fråga bara vill använda Fotosidan/kritikerforum för bilder som ett personligt fotoalbum trots att dessa är för bildkritik.

Det finns även vissa som hävdar att bilden är exakt som den ska vara med överexponerad himmel och en suddig 3-åring som slafsar i sig tårta sittandes i morfars knä och således tar bort min utvecklande kommentar och lägger upp bilden igen. Det är väl helt okej om personen i fråga har skrivit det i sin bildbeskrivning vad tanken var med den upplagda bilden/kompositionen men till 90 procent är det en efterkonstruktion att bilden ”ska vara så” när personen får negativ kritik. Vissa personer verkar ha satt detta i system då en bild har fått två kritiska inlägg så tas den bort och vips är den uppe igen och med en ”åh guuud va läcker”-kommentar får den ligga kvar. Vem fan försöker ni lura ni som gör på detta sätt?

bildkritik?Bildkritik? Foton som illustrerar hur man inte ska fotografera (C) Fredde Marklund

Om man nu har en digitalkamera med display och en dator med bildskärm så är det inte så svårt att upptäcka vad som är fel på bilderna FÖRE man lägger ut dessa till allmän beskådan och kritik.

Vidare så får jag en del sarkastiska gliringar från andra att även jag har en bild på en bil eller vad det nu kan vara som jag kommenterat. Folk verkar inte se skillnaden mellan utförandet av bilder utan enbart motivet om det är en hund/katt/barn/snygg bil etc. på bilden.

Det finns också personer som skrivit till mig och tackat för hjälpen med långa brev som är väldigt roliga att läsa och motiverar mig att hjälpa dem.

Självkritik

Självkritik är det många som verkar vara helt utan på när det gäller att lägga upp och visar bilder och därmed också får kommentarer av andra som enbart ser motivet och totalt bortser från själva idén med denna mötesplats.

”Åhhh så fin kattunge”, jo visst är den, men vi skiter fullständigt att den sitter vid fönstret och blixten överexponerar halva bilden när den träffar glaset”

. Ser inte människorna som lägger upp sina bilder vad som de har gjort fel? Det underliga är ju att dessa människor har som en oftast digitalkamera som man ju kan kolla utkomsten av fotandet på direkten. Ett hett tips för er som tar åt er: kolla bilderna direkt och radera om de blivit suddiga eller liknande.

Det jag har upptäckt för min del är att 8 av 10 som jag kritiserat ENBART kollar på min profil och inte på mina bilder och vad jag går för när det gäller fotografering. 
Lite lustigt och samtidigt skrämmande tycker jag. Visst i fan vill jag se hur den person som kritiserar min suddiga och usla baby-bild själv fotograferar. Kritikläggaren kan ju faktisk vara en riktig barnfotograf!

Personligen så tycker jag det känns roligare att få en kommentar från duktiga fotografer än från ”Nisse” som är amatör och har fotat i en månad. Att ett ”proffs” tycker om bilden är väl ett väldigt gott betyg. Vad säger en kommentar på en ”dålig bild” från en amatör som kanske jämför sig själv med en som fotat i fem månader? Förmodligen inte så mycket för att bidra till fotografens utveckling.

Kopiera och förstå

Ett tips som jag själv använder mig av är att kopiera mina favoritbilder (inte motiven) i kompositionen och översätta det till min egna när jag fotograferar. Ser jag en schysst vinkel på en bil-bild så kan jag ju använda den när jag ser en bil jag vill plåta och inte bara bränna av en mitt på sida som gör kompositionen platt och ointressant.

Samma gäller djur och barnbilder. Hitta en person (mentor el. vad du vill) som kan detta med att fotografera exempelvis hundar och studera bilderna. Gå INTE efter motivet utan helheten, kompositionen. Ta till dig detta och öva sedan på din hund med ett 50-100-tal bilder eller tills du får till en liknande bild som din ”mentor” har tagit.

Här gäller det att vara självkritisk. Fastna inte i fällan att bara se motivet hur söt din vovven är, fokusera att ta en bra bild istället. En av mina favoritfotografer är Joe McNally som jag lär mig sakta men säkert av hur man tar grymma bilder med blixt utan att för den sakens skull se ut som en ”blixtbild”.

Skriva en beskrivning till din bild

Har du en vettig beskrivning på din bild och vilka kommentarer som du vill ha? Du bör inkludera vad tanken var vid fototillfället och förklara dina tankar kring komposititionen. Ställ några frågor till dig själv såsom varför du exempelvis centrerade motivet med mera och inkludera detta. Det blir mycket lättare att kommentera bilderna då.

Bara gamla bilder?

Personligen ser jag inte någon idé med att lägga upp bilder som är både tio och trettio år gamla för att få kritik på. Jag håller lite som en regel att lägga ut bilder som max är 1-3 månader gamla då det inte skulle ge mig något att få kritik på en bild jag tog 1989. Förhoppningsvis har jag lärt mig en hel del sedan 1989 och bilden är då rätt irrelevant till att kritiseras idag.

Bara positiva kommentarer

Jag har följt ett antal medlemmar före jag själv blev medlem på Fotosidan och andra fotoforum och sett att dessa fått kommentarer såsom ”Vi hade också en sån hund när jag var ung” och ”Men så mysig häst” till ”Suverän bild!”, nu till själva kontentan” Har dessa personer blivit bättre på att fotografera sedan 2004? Svaret är båda ja och nej. Några personer spottar ut bild efter bild som liknar de första bilderna som dem lade ut. Fortfarande suddiga och dåligt komponerade hund/kattbilder och efter fullproppat bronsmedlemsalbum får fortfarande positiva kommentarer, inte om bilden utan bara motiven. Andra har utvecklats som fotografer och gör större eller mindre framsteg som visar på att personen både vill och försöker sitt bästa för att lära sig fotografera.

Så till er alla som är duktiga fotografer, ta tid för alla suddiga bilder och hjälp dessa människor att ta bättre bilder. Ni som tar dessa suddiga bilder, studera dessa duktiga fotografer. Var kritiska och jämför bilder. Hoppas att det fanns något tänkvärt i denna lektion.

/Elake Foto Fredde

Jag har fotograferat sedan 1987 och tar mellan 10-13 000 bilder per år. 1998 började jag med digital fotografering och har sedan dess haft olika modeller av digitalkameror. Fotograferar allt mellan himmel och jord från begravningar, bröllop, födslar, modeller och allt som är intressant.

En av mina stora förebilder är Joe McNally som är en mästare att utnyttja blixt utan att man förstår att allt är blixtljus. Sedan ett och ett halvt år har jag försökt kopiera och göra som honom med min trådlösa studio. Jag anser att ett foto som ska ses som konst också måste ha en själ och tanke bakom som genomstrålas till den färdiga bilden. Konst kan man aldrig stoppa och ska inte stoppas. Bilden nedan är tagen 02:41 en natt då jag fick en idé som var tvungen ut direkt. Resultatet blev en bild med atmosfär.

(C) Fredde Marklund

I mina bilder vill jag återskapa en känsla som ska väckas hos betraktaren. Jag använder mig gärna av ljus och färger som noggrant tänks igenom. Något som jag jämt tänker på är vad jag vill säga med mina bilder. Det värsta jag vet är när det väldigt tydligt syns att en blixt är använd. Följande bild är ett exempel hur jag utnyttjar en blixt lite subtilt för att belysa den längtande tjejens ansikte och styra fokus till henne.

(C) Fredde Marklund

Det finns ju så många olika sätt man kan skapa subtilt ljus för att få fram känslor och även balansera upp de olika delarna av bilden som annars stjäl fokus från det du vill framhäva. Här har vi den ljusa jackan som inte drar till sig blicken lika mycket som om jag hade låtit bli att använda blixt med softbox mot ansiktet.

Kylskåpsbilden nedan är tagen med ett grönt filter för att få lite liv ur den annars trasiga vitvaran som sett sina bästa dagar. Det gröna är en hyllning till kylskåpsbelysningen.
b36c7821d5d8fc364ef26be7014587bc

Det var lite kortfattat hur jag ser på fotografering och färg/ljus i bildskapandet. Fler inlägg kommer!

Om du har tagit steget att lägga ut närmare 20 000 på en anläggning är du bara att gratulera. Nu kommer du upp ett bra steg i både ljudkvalitet och produktkvalitet. Fortfarande rekommenderar jag mediaspelaren från Western Digital eller en Sony PS3.

I nästa del höjer vi insatsen till 40 000 kronor och går mer in på detaljer runt ljudbygget. Skicka gärna era frågeställningar till mig.

Förstärkare

Nu har du möjlighet att skaffa en kraftigare förstärkare med högre ljudkvalitet. Marantz SR6003, Onkyo TX-SR806Harman Kardon AVR 355 är tre bra förstärkare som ligger i prisklassen 8000-9000 kronor.

Högtalare

Högtalarepaket som är passar är det lilla systemet Canton Movie CD 151, Infinity Primus 250 5.1 med golvhögtalare fram eller Infinity TSS-1200. Dessa högtalare är av hög kvalitet, passar bra till nämda förstärkare och samtliga paket ligger i prisklass runt 7000 kronor.

Om valet faller på golvhögtalare så är det värt att investera i två hallmattor som är 60x120centimeter för placering under högtalarna. Detta i sig gör att det direkta ljudet ur högtalarna suddas ut. Nu kommer lyssnare inte att höra exakt vart högtalaren står. Detta tar alltså bort den direkta golvreflexen. Ett annat måste är så kallade “spikes” som monteras under högtalaren. Dessa är konformade fötter som gör att vibrationer från högtalarlådan inte går ner i golvet lika lätt.

Ett par billiga bugetspikes från Proson och säljes i pack om fyra stycken för 59 kronor. Proson Black Chrome Spikes är namnet.

Kablage

Nu kan vi lägga mer pengar på högtalarkablage. Här finner vi Supra Classic 4.0 2x4mm för 31 kr/m, IXOS XHS403 2×4,2 mm för 39 kr/m som jag finner mest prisvärda. Vill du gå upp lite i prisklass så finns Supra Linc 4.0 2x4mm för 44 kr/m. Det fina är att du sedan kan uppgradera till dyrare kalbage och få ut mer av din anläggning.

onsdag den 11 november 2009 och det är en skön ledig dag på programmet, tyvärr den ända denna vecka. Dagen spenderas just nu framför datorn lyssnandes på Melissa Horns underbara låtar och texter från hennes debutalbum ”Långa Nätter”. Det finns många bra låtar på detta album men en av mina favoriter är Hanna. En annan av dessa svenska vispoppsångare & sångerskor är Lars Winnerbäck som alltid varit en stor favorit hos mig. Med låtar som Södermarken och Kom Änglar så förtrollar och förför han den svenska publiken, okej kanske inte alla men han har nog en hel del fans därute. Dessa två är bara exempel på vilken typ av musik jag gillar, annars är min musiksmak ganska bred…

Vad har Ni själva för favoriter när det gäller musik?

/Jocke 🙂

Det här inlägget gjordes för några dagar sedan – när det snöade i Stockholm för fösta gången i höst. Men publicerades på ”fel” ställe. Därför lägger jag in det här och nu istället. 🙂

Ja, det snöar faktiskt. Jag ser på det med blandade känslor nu när jag är i Stockholm. Min erfarenhet av snö i Stockholm är inte positiv. Den förknippas med kaos, timslånga bilköer, inställda pendeltåg och bussvältning.

Ja, jag åkte buss hem från jobbet för ett par år sedan, kanske t o m 3, när snön började vräka ner. Vi snackar jätte-Lovikkavantar! Bussen gick från Sergels torg och åkte norrut på E4:an. I höjd med Eniro/Hagaparken ungefär kom en liten, liten uppförsbacke och där var det kört. Det visade sig nämligen att bussen inte hade vinterdäck – att de ALDRIG kör med vinterdäck… Djupt chockerande för mig som norrlänning.

Nåväl, chauffören, en ung kille, var verkligen inte van vid halkkörning. Han gasade som en galning och alla hjulen spann. Han gasade ännu mer och den tunga dragspelsbussen kanade obevekligt ner mot diket. Då tvärnitar han och gasar varannan gång och det finns ingen chans att den stora klumpedunsen ska svara på hans kommandon. Den glider närmare och närmare diket och med en suck åker den ner, hamnar på sidan och där sitter vi.

Ute är det snöstorm. Det blåser stormvindar och snön yr. Ingen i bussen är direkt klädd för det vädret. Och en lätt panik utbryter. Vad gör vi nu? Det samlas bilar i hundratal på den trefiliga vägen. Kofångare mot kofångare. Gatan är nu rena blankisen. Inga fordon kommer vare sig fram eller tillbaka. Inte heller bärgningsbilar…
Chauffören öppnar framdörren, det kommer in isande kalla vindar och en tjej klättrar ut. Hon säger inte ett ord utan försvinner i stormen. Det finns ingen plan, chauffören har inget att säga till oss passagerare, men jag tror att han pratade i telefon eller komradion.

Jag har gudskelov lärt känna en av de andra passagerarna i bussen, Åke. Han ringer sin fru och det visar sig att hon tidigare jobbat på Eniro. Hon ringer dit och under över alla under – en av hennes fd arbetskompisar är på jobbet! Vi är välkomna dit och värma oss. Åke, jag och en tjej till som vill följa med klättrar ut genom dörren och plumsar iväg i snön. Den går oss till knäna nu. Jag fryser så att jag skakar. Då vägen är helt belamrad får vi klättra upp ur diket på kullen ovanför och där vadar vi i snö fram till bron för att ta oss över vägen till vårt mål.

Alla hackar tänder och efter en ca halvtimmes plumsande når vi Eniro. Vi får komma in i värmen. Gå på toa (bara det en lycka), blir bjudna på varm choklad. Jag har kakor i väskan och en flaska alkoholfri glögg. Så vi äter kakor till chokladen. Den otroliga lyckan av att känna värmen sprida sig i kroppen igen är obetalbar!
Det visar sig att den underbara människan på Eniro har bilen med sig. En bil med vinterdäck!!! Vi får åka hem med henne, var och en ända fram till dörren. Resan som i vanliga fall tar 20 minuter tar 4 timmar den här gången. Jag får ta min medicin i bilen och skölja ner den med kall glögg… men det går det också. Vi har det varmt och gott.

Man kan väl säga att vi hade en otrolig tur i oturen. Det fanns inte en taxi att uppbringa i hela Stockholm, men vår räddande ängel tog oss ur knipan. Där i bussen, i diket, i snöstormen kändes det som om vi var strandsatta i Sibirien, inte i Sveriges huvudstad. Men den gången gick det på ett ut.

Därför har jag blandade känslor när den första snön kommer hit. Jag som ÄLSKAR snö på vintern, att åka skidor, skoter och pulka. Att höra knarrandet under skorna och njuta av den blå skymningen som snön ger, istället för den kolsvarta regnvintern.

Förra vintern skedde samma sak, fast i Norrtäljetrakten. Jag skänkte de arma människorna en tanke när jag såg det på nyheterna. Förhoppningsvis blir det inte en upprepning i år. SL har ju varit i Arvidsjaur och övat med en anordning som ska smälta snön. Förhoppningsvis funkar den och förhoppningsvis finns det nog med plogbilar som kan röja undan efter vägarna. Då är snön bara en gåva!