You are currently browsing Fredde Marklund’s articles.

Mitt twitterflöde består av cirka 130 twittrare varav cirka 25 som är aktiva och av dessa är det under 20 som jag aktivt följer och deltar i diskussioner. Hur många följer du på Twitter? Om svaret är så pass många att du känner dig stressad då du inte har tid att följa flödet. Stressar du ikapp för att hinna svara på tweets, skicka retweets och även hinna skriva egna? Då är det kanske dags att rensa bland personerna du följer. När inte nivån av entusiasm och humör överstiger lyckan att hålla på med Twitter försvinner det roliga med microbloggandet tycker jag. Mitt diagram kanske inte återspeglar verkligheten men hoppas ändå att ni förstår min tanke kring detta. Twitter är lite som den moderna varianten av heta linje där vi kan tjuvläsa tweets från andra. Blir det för fullt på linjen blir allt bara surrigt.

Vad är det för idé att följa 400 personer och teoretiskt sett få in 1600 tweets per dag? Det blir nästan 80 stycken A4-sidor med 12 punkters storlek vid en full 140 teckens tweet.
Eller har jag bara helt fel?

Berätta gärna hur många du följer, och hur du gör när inte du hinner med att läsa tweets. Är du den som alltid måste läsa igenom 392 tweets innan du är framme i realtid?

Våra barn – vems ansvar?

En företeelse som irriterar mig väldigt mycket är den då osäkra föräldrar lägger över ansvaret för barnet på sina föräldrar och låter dessa sköta jobbet att uppfostra. Jag ser detta på nära håll och det ser inte så bra ut. Jag och min fru har under tre och ett halvt år försökt bli gravida och en sommarmorgon visade graviditetstestet positivt, en av de bästa uppvaknande man kan få. Vi har alltid stått på egna ben och vi skäms bara på tanken att be om hjälp. Nu till det som stör mig väldigt mycket.

I släkten finns fyra barnbarn i tre familjer varav att tre barn inte är ett dugg planerade. Hur kan jag nu säga det? I de stadier dessa människor var så var nog ett barn förmodligen det sista om ”behövdes”. Att skaffa barn då man inte gått ut skolan och tillsammans med en kille som ligger och spyr innanför dörren en lördagsmorgon efter en blöt natt eller ens inte orka lyfta ett finger för att sätta upp en tavla i vardagsrummet då tv-spelet lockar mer. Saken är väl inte bättre att barnen blev till efter knappt tre månader tillsammans. Med ett av dessa par tog det slut då tjejen tillslut upptäckte att killen var så pass omogen att vara pappa. Hon började istället skaffa nya killar på löpande band, åkte ut och festade och lämnade av barnet hos barnets mormor. Detta kunde vara från ett par dagar upp till nära en månad som barnet var hos morföräldrarna då mamman ville ”ha sitt eget liv”. Under en period av cirka en månad hann denna unga mamma flytta in och ut två gånger hos två separata killar hon bytte mellan. Självklart så ställde mamma och pappa upp med flytthjälp båda gångerna. När jag och min fru skulle flytta fick vi låna en släp, det var all hjälp vi fick. Detta har alltså under årens lopp hoppat mellan nya ”pappor” hela tiden och jag ser att hon inte mår bra av detta. Den enda fasta punkt är hos morföräldrarna. Hon ser det som sitt hem. Tyvärr så tycker jag det verkar som om mamman till barnet bara tänker på sig själv. Jag skulle aldrig utsätta vårt barn för att leva detta liv som hennes dotter blivit utsatt för på grund av hennes återkommande dåliga beslut. När vi trodde att hon hittat rätt kille, en sådan som dottern såg som sin pappa så händer det igen. Efter fyra år med denna trygga, snälla och mogna man så gör hon slut och efter tre veckor har hon en ny. Paret hade under åren hunnit skaffa ett fint hem, en sommarstuga som dom några veckor tidigare varit och hämtat möbler till.

Nu drygt ett år senare har det nya paret hunnit köpa hus och ett barn till är på gång. Dottern ska alltså flytta och byta skola ytterligare en gång till och känna sin nya syster. Hur mycket ska ett barn behöva lida för att föräldrarna är egoister?
Vad ligger bakom denna otroliga stress att byta partner, flytta hit och dit och uppföra sig som ingen annan fanns förutom sig själv? Enligt mig är det dessa beslut som ligger förtryckta sedan yngre år. Personen har inte fått ha sin ungdom och ta besluten när de skulle tas, i yngre år utan att någon ska behöva lida för konsekvenserna. I detta fall skjuts ansvaret över till morföräldrarna som egentligen bara skulle vara föräldrar till denna unga kvinna. Efter snart tio år som denna lilla tjej levt så fortsätter detta ansvar att ligga till stor del på morföräldrarna. Det gnälls och kraven att dem ska ställa upp är stort. Det ska passas hundar, skottas på deras nya tomt, bytas värmepanna, sätta upp väggar och passa barn. Varje vecka. Den unga kvinnan kan ogenerat skälla ut sin mamma och undra varför hon har bakat bullar som inte är glutenfria då hon kommer på ett oanmält besök. Eller irriterat tala om att mamman köpt fel sorts chips då det tydligen inte ska köpas chips för att boende i huset ska äta utan hon och hennes barn. Inte i hela helvetet skulle jag vara irriterad på min farsa för att han köpt chips eller bakat något som inte jag eller vår dotter inte tycker om. Det är ju förbanne mig upp till honom vad han vill ha i sitt skafferi. Ingen annan ska styra över det. Varken jag eller min fru skulle ställa dessa frågor eller krav på dem. Det finns inte ens i tanken.

Det enda som jag hör är gnäll och att dem hela tiden ska ställa upp på den unga kvinnas krav. En av de mer tragiska aspekterna är att dessa morföräldrar ser mer upp till dottern som hela tiden behöver hjälp och gnäller och vi som sköter oss själva är nästan något fel på. Nu när denna kvinna och hennes nya kille skaffat hus ett par kilometer bort från morföräldrarna så är det ingen hejd på hur mycket det ska ställas upp och hälsas på. Ett par gånger i veckan är dem dit och hälsar på i nya huset. Vi som bor sexhundra meter fågelvägen är inte lika intressanta och fyra till sex besök per år utdelas till oss.
Efter en middag borta hos en äldre släkting så accepterades det inte att jag sa att vår dotter inte skulle få dricka saft och äta sockriga kakor just före läggdags. Det hela utmynnade i att morföräldern kallade mig omogen och dessutom fick med sig sin mor i detta. Vi som har ett helt, rent och friskt barn, inte lämnat över ansvaret till någon annan ens för en minut på snart två levnadsår kallas för omogen. Klart som fan vi är omogna! Vi har ju ett hus med väldigt hög standard, ett barnrum som stod klart fyra månader i förväg i väntan på vårt älskade barn som vi kämpat att försöka bli till under många års tid. Nyaste bilen i den närmsta släkten, flest pris för diverse bra insatser och en strävan om att klara sig själva. Hur kan man se seriöst på en sådan omogen kärnfamilj? Ni förstår ironin i det hela hoppas jag och ser hur tröstlöst det är att ha sådant strul runt sig.

Nu över till familj nummer två med två oönskade barn.
Vad händer om man slår samman två familjer som bara är i rampljuset för negativa händelser? Jo, man får tre familjer med samma mål i livet.
Vad menar jag då med mål i livet. Jag hör till dem som håller på att det man göra positivt kommer tillbaka till en i form av något positivt. Inte så väldigt svårt att förstå hoppas jag. Jag har alltid omgivit mig med en sorts vettig framtoning i det jag gör. Allt från mina foton, filmer jag gör till att uppfostra vår dotter så ger jag alltid hundratio procent. Är jag inte fullkomligt nöjd så nöjer jag mig inte med ett halvdant resultat. Jag kan bättre och det är min skyldighet för min egen skull att göra det bästa. Alla i släkten säger att vår dotter är så söt, glad och utåtriktad. Detta hör vi inte om något av dem andra tre barnen, någonsin. Vi vet att vår dotter får kärlek och inte kastas mellan morföräldrarna femton gånger per vecka och att bli matad av diverse folk varje gång det ska intas föda. Vår dotter har den tryggaste punkten som ett barn ska få ha, sina omtänksamma föräldrar. Detta är en rättighet som en förälder ska ge sitt barn, inte räcka över det till morföräldrarna.

Detta par blev gravida efter knapp tre månader tillsammans och killen flyttade då in till hennes föräldrar. I familjen fanns mamman som sitter och spelar på Facebook till 03-tiden på natten, den tjugofyraåriga sonen som sitter i källaren och spelade WOW och två andra barn som till stor del klarar sig själv.
Barnet föddes och all tid för den nyblivna mormodern gick åt att sköta, köpa mat, mata, skaffa blöjor och byta, vyssa och allt en vanlig förälder gör, förutom att hon då var mormor till barnet. När hon inte gjorde det så lade föräldrarna barnet framför teven och hela tiden fick vi höra hur satans jobbigt det var att vara förälder. Vi som var i samma sits med några månader äldre barn förstod inget.
Det syntes tydligt att detta unga par inte för en sekund såg framemot att skapa en familj och bygga en framtid för sig. Dem tog beslut att flytta till en lägenhet efter barnet blivit äldre än sex månader. Nu kom dessa otaliga gånger som morföräldrar eller syskon till den unga mamman fick rycka ut och köpa hem mat till barnet då detta fattades. Barnet lämnades varje dag hos sin mormor då jobbet som förälder tog för mycket tid av att se på tv, duscha och vara allmänt uppiffad varje dag. Teven och mormor är ju den perfekta barnvakten… På en större fest så kom ett par och undrade om det var vårt barn som skickats runt till alla under kvällen. Självklart inte förklarade jag och pekade då på detta unga par som, enligt min tidtagning, inte hade skött sitt barn mer än fem minuter på cirka sex timmar. Ett par som inte känner till dessa unga föräldrar sa rakt ut till oss att ”dem kan ju inte må bra eller tycka om sitt barn.” Dessa personer förstod alltså inte att det var dem unga som var föräldrar. Det var så okända uppfattade det unga paret, rätt skrämmande. Sedan att denna unga pappa hotade en person och avlutade kvällen med att kasta sitt vatten i soffan hos sitt barns mormor som han bott gratis hos i över åtta är nog tragiskt bara det.

Då barnet blev tre månader avslöjade denna unga tjej att hon var gravid igen. Hon visste inte om dem skulle behålla barnet eller om hennes kille skulle skaffa körkort. Ja, ni läste helt rätt. Att jämföra ett barns liv med att skaffa körkort skulle direkt klassas som omyndigt och den lilla babyn skulle fråntas dem. Hur i hela helvetet kan man ens tänka så? Jag kan förstå om det ligger några större komplikationer eller livshotande att bära på och föda ett till barn. Medicinskt sett alltså. Hade min fru sagt så till mig så hade hon åkt in till psyket ett tag. Ingen fullt frisk människa skulle väl jämföra något sådant? Nä, exakt!

Samma låga grad av entusiasm infann sig under den andra graviditeten för paret och livet gick vidare som vanligt. Allt händer ”bara” och dem står på sidan och ser på som om dem inte kunde göra något för att ändra sina liv. Som vanligt var alltså att lägga över ansvaret på den person som var närmast, oavsett vem det var. Kan säga att det inte finns ett körkort i den här unga familjen och morföräldrarna ställer upp att skjutsa med överallt, även om det rör sig om femhundra meter. Då det var för jobbigt att ta fyra minuter och hämta en barnstol så tycker mormoderna att det var hel ok att bara hålla fast den knappt tre månaders nya babyn. Här står vi, vi som kallas omogna, och ser på detta helt idiotiska påhitt. Vi skulle inte ens köra ut från garaget utan att ha spänt fast vår dotter. Vem har då ansvaret för barnen? Föräldrarna som inte ens säger ett knyst utan låter sådant ske är en sorglig historia. Jag fick veta att en tjej som jag kände tidigare fick sin äldsta dotter överkörd i en hemsk olycka i slutet på november. Det var en släkting som fick den smarta idén att köra hennes dotter i skopan på en traktor då denna släppte och gjorde så att dottern omkom. Hur tänker människor?

Denna tjej, mor till den omkomna dottern, kommer från en rörig familj som jag skriver om. En brokig bakgrund där hennes nära stående släkting fick sin man att begå självmord och sedan höll dottern fest och visade upp platsen där det hemska skett. Modern då, vart var hon? Jo, hon var ute med sin nya kille på krogen. Detta bara en månad efter hennes man tagit sitt liv. Senare på kvällen kom den nya killen hem, satt sig vid bordet och tog fram en kniv. Han berättade att kvinnan hoppat in i en bil och stuckit med den annan man. Framför en bunt redan tårfyllda ungdomar skulle han skära upp sina handleder. Vad vill jag ha sagt med detta? I de studier jag gjort och sett på närmare håll så handlar det om att man blir som man växer upp. En brokig bakgrund som inte bryts i tid får oftast konsekvenser i framtiden.

Jag växte upp som ett lyckligt barn och hade min trygghet i form av kärleksfulla och bestämda föräldrar. Jag fick möjligheten att göra mig illa utan att ha någon som alltid förhindrar ”tråkigheter”. Behövde inte tjata och sura för att få saker. Mina föräldrar var generösa i både mångt och mycket och i min tur krävde jag inget mer än det jag redan fick. Så en decemberkväll fick vi ett samtal från sjukhuset att min mamma hade somnat in. Hon hade hela min uppväxt varit sjuk i reumatism och under ett par år hade hon ett illavarslande bensår. Huset var nyss ombyggt och anpassat för rullstol. Det var inte frågan om hon skulle få behålla benet utan när det skulle amputeras.
Det var närmare lucia och min mamma började kräkas blod och höll på så under dagen och när kvällen kom tillkallades ambulans. Hon hade blivit matförgiftad sades det. Vi var dit och hälsade på och fick då veta att hon skulle flyttas till universitetssjukhuset för att göra i ordning inför amputationen som ansågs skulle ske innan nyårs. Dagen kom och benet amputerades, hon ringde till oss och berättade att operationen gått bra. Nästa samtal kom från en läkare som förklarade att hon hamnat i koma. Några dagar senare var hon död. En hjärnblödning tog hennes liv. Den sjunde januari begravdes hon. Utan en enda tår men med en röd ros och orden ”tack för allt” lämnade jag min mamma i hennes kista. Jag var nyss fyllda tolv år och hon hann knappt leva en månad som fyrtioettåring. Åren som följde efter hennes död är år av kamp och överlevnad, det som format mig till den person jag är idag. Min far tog den plötsliga döden betydligt värre än jag. Själv blev jag sittandes i min egna lilla värld på övervåningen med min dator som givits till mig i julklapp. Där satt jag i många år medan han skapade sitt eget liv med en kvinna och hennes son. Aldrig blev jag tillfrågad om hur jag mådde eller kände mig. Under årens lopp hatade jag min far för det han utsatte mig för. Jag var starkare och koncentrerade mig på datorer, foto och att filma. Han hade in mig till en psykolog som han ville skulle omyndighetsförklara mig. Det var ju fel på grabben, han måste ju var bög då han bara har killkompisar och störd då han gillar skräckfilm. Jag var tretton och det var jag mot resten av världen. Psykologen frågade lite om film och jag berättade då vad jag fann så intressant med rysare. Effekterna. Hur dessa var gjorda och hur man kunde göra sådana effekter själv. Sen att det var min far och vårt tidiga intresse av video som lett mig in på detta. Psykologen tyckte det var intressant hur jag tänkte och hittade en fullt frisk och tämligen begåvad grabb föll inte i god jord hos min far. Han var inte nöjd med svaret, att hans son var helt normal.
Detta byggde självklart upp ett ytterligare varv med hat i mitt förhållande till honom. När den stolta dagen då jag kämpat mig igenom den nya skolan och slutade årskurs nio var han där på examen. Han svamlade och kände sig förföljd och på eftermiddagen blev han intagen på psyket. Hela sommarlovet bodde jag själv. Under tidigare år hade jag som jobb på nätterna att spela in samtal och spana på hans nya tjej. Hennes tidigare man, far till barnet, var tydligen en skum person. Han var ju utlänning som nog skulle kidnappa barnet. Ensam fick jag genomlida hans sjuka psyke och dess fantasier. Jag var inte värd något. Dagen då jag skulle fylla moped närmade sig. Hans tjej ville att dem skulle köpa en fin moppe till mig men min far vägrade. Skulle han ha något så fick han köpa det själv. Punkt slut. Jag köpte min moped för mina egna pengar. Jag var den enda av alla jag kände som gjorde det. Veckan efter åkte min far och hans tjej till stan för att hämta en helt ny och dyr BMX-cykel till hennes son.

Det tog inte helt oväntat slut då han började uppföra sig som väldigt paranoid. Allt var konstigt. Hon fick nog och beställde flyttbil. Han åkte bort och lämnade mig hemma med dessa två människor som jag knappt kände, krävde att huset skulle vara rensat på deras prylar och möblerat som vanligt till han kom hem. Det är ett tungt ansvar för en som hatar sin far att utföra dessa saker.

Åren gick och jag blev hunsad hit och dit. Dumförklarad för mina beslut som jag faktiskt stod för och ångrar inte dessa idag. Jag hade blivit vuxen över en natt och han upptäckte det inte förrän under 2000-talets början. Det är med mina beslut som gjort att jag har sysslat med en hel del och även blivit väldigt duktig på många saker. Jag la ner energin på annat än att på ett negativt sätt förstöra det som byggts upp under åren. Hur gick det då för mig? Fortfarande idag så har jag aldrig provat att röka, snusa eller slå ner någon på gatan. Första gången jag drack sprit gjorde jag detta tillsammans med min fru, för några år sedan.
Det som gjort mig till denna, förhoppningsvis, intressanta och trevliga person är just dessa tragiska händelser som kantat mitt liv. Jag hade inget val, jag var tvungen att överleva.

Ibland önskar jag att det gick att överföra lite mod och vett till dessa föräldrar som behandlar sina barn på det sätt jag skriver om. Morföräldrar, låt era barn växa upp och var sig själva och stå för sina beslut och ta ansvar. Det är inte ni som ska bestämma eller styra över en annan vuxen persons beslut, oavsett hur dumma besluten är. Många av dessa beslut tror jag är onda bihang som skapats av föräldrar som just inte kan låta sina barn vara vuxna. Att låta sin dotter sitta och stirra apatiskt medan man tar hand om barnbarnen inte är rätt väg att gå. Att i timtals per dag låta sig fungera som en riktig förälder till barnbarnen får konsekvenser. Vi pratar alltså inte att hjälpa till och sköta barnen enstaka gånger vid biobesök eller bara för att mormor vill ha lite mormor-tid. Självklart är det bra man vet att det finns personer som kan ta hand om sitt barn om det så måste. Inte i form av björntjänster varje dag som ger större problem senare för familjen.
I dessa fall är det mer mormor/morfar som bestämmer över dessa barn när dem är i närheten, inte föräldrarna som kniper käft och sätter sig med annat. Dem orkar inte bry sig eller så vågar dem inte ge sig själva in i vuxenvärlden och ta hand sin familj.

Konsten för mig är att låta sig vara en barnslig vuxen med genuint ett ansvar och stor portion kärlek som kommer direkt från hjärtat. Sedan att ha en ärlighet mot barnen som blir en viktig nyckel till barnets förståelse för kommande händelser under uppväxten är en viktig del av livets kaka.
Jag är en sådan person och därför kunde jag stå för min sak men då blev kallad för omogen. Detta över att jag inte ville att dottern skulle äta massa socker just före läggningsdags. Dessa kvinnor är vana att bestämma över dem andra barnbarnen utan att någon säger emot. Det är ju dem som ser sig som överhuvuden, dem som vet bäst. Det är just på grund av detta vi inte tillåter oss att bli manipulerade i att lämna över ansvaret och uppfostran. Varför skulle vi det?

Vårt barn ska ha våra värderingar som just vi har i vår lilla familj som sedan tas över till barnets egna variationer i form av en medmänsklig stafettpinne. Ett barn som hela tiden dansar vals mellan dessa personer som tagit sig rättigheten att uppfostra dem kommer senare inte veta hur takten går i sitt eget hem. Det är vi som föräldrar som väljer hur vårt barn ska uppfostras. Dagis och skola är miniatyr av vårt samhälle och det krävs att vi tar ansvar för hur våra barn slussas in i skolan som sedan formar dem till en del av samhället under dessa skolår. Grundvärderingarna måste komma från hemmet och vi kan inte klaga på att det är skolans uppgift att lära ut vett och etikett. Skolan är till för utbildning och inslussning för samhällets framtida prövningar och krav.
Ett redan tryggt barn från en familj som lärt ut grundvärderingarna i hemmet är förmodligen inte det barn som skolkar, slår eller har svårt att anpassa sig mot samhällets regler.

Vi kan ju faktiskt göra något, vi finns ju där för våra barn, hela tiden. När dem vaknar, äter middag och somnar. Det är vi som bygger framtiden tillsammans med våra barn, inte för våra barn. Av curling är du kommen av curling skall du fortsätta leva.

Tack för din tid att läsa min syn på detta svåra ämne som vi alla genomgått men ingen är proffs på.

Födelsen, livet och döden. Vår kamp, våra egna val.

Detta är förordet till min nya bok ”Mörkrets Makter del 2: Kampen om mörkret”.

”När vi är unga och inte inser verklighetens faror finns alltid snickorna, dem unga som söker sanningen. När fallgropar närmar sig lägger vår fantasi ut broar över dessa för oss att passera över. I det Norrländska mörkret rår inte denna fantasi över farorna och fallgroparna är många. I psyket hos dem öppensinnade snickorna syns allt klart, men att för en ung flicka som vill bemästra mörkret finns en betydligt större, otäckare värld. Minnen som blir till liv och ett eko av en parallell verklighet i demonernas domäner ska lämnas ostörda. Trolldom och ockultism i den tysta täta skogen. En porlande bäck med hemligheter.
Sök i den verklighet som du vill upptäcka. Det här är inte en sådan”

Gnurglan var en underlig varelse som liknade ett spöke och hade förmågan att förvandla sig till allt möjligt. Gnurglan skapades av Al Capp och var med i seriestrippen Knallhatten, Li’l Abner, mellan 1934-1977. Det var julen 1980-1981 som SVT för första och enda gången visade detta underhållande program i serien Jul igen hos Julovsson. The New Shmoo, som serien heter original, var en amerikansk tv-serie producerad 1979 av Hanna-Barbera och hade en del av Scooby Doo-stämning, mystik och handling.

Serien kretsade runt en grupp tonåringar – Mickey, Nita och Billy Joe – som driven en tidning och löser mysterier och brott med deras vän, Gnurglan.

SVT visade dock aldrig hela serien bestående av sexton avsnitt. Första gången jag såg Gnurglan vad den 27:e december 1980 och då med avsnittet Dracula. Tyvärr finns inte serien tillgänglig, inte ens på VHS.

[Stockholm, SVT, TV1, 1980-12-27]
09:00:00-10:01:49 Jul igen hos Julofsson.
Tablåinnehåll Del 4 av 14. Dracula (The Return of Dracula)

[Stockholm, SVT, TV1, 1981-01-02]
Fullständig tablå
09:00:00-09:54:06 Jul igen hos Julofsson.
Tablåinnehåll Del 10 av 14. Svarta havets skräck (The Beast of Black Lake)

Eftersom jag tycker Twitter inte fungerar så bra har jag bestämt mig för att lägga av med det.

Jag har inte tid och lust att behöva skicka varje meddelande flera gånger innan det till slut publiceras. Har också tappat flera av dem jag följer och upptäcker detta då jag får ett ”mentions” av personen i fråga. Ibland har jag trott att personerna inte har twittrat på några dagar men så var inte fallet. Detta har alltså hänt flertalet gånger under några få veckor. Vad detta beror på har jag ingen aning om mer än att jag byter twitterklient mellan Twittelator på iPhone och TweetDeck (Mac). Tycker inte det är särskilt intressant när det blir såhär och hur än jag letar i flödet så är vissa delar borta ur konversationerna. Några gånger har jag fått ”nå, vad tror du om det?” och jag har ingen aning vad det rör sig om. Det visade sig att dessa kontakter hade skickat några frågor som jag aldrig har fått.

Någon som känner igen dessa problem? Kommentera gärna!

Denna del är tillägnad en bortgången vän och klasskamrat till mig, Krister. Han var skolans lilla gangster lång före rapparna gjorde intåg i vårt medvetande. Följande text är hämtad ur min självbiografi ”Betamax, Razzel och en G7000”.

”Året 1983 började med ett färskt minne av Grevinnan och betjänten och bubblande Pommac i ett vinglas. I bästa Astrid Lindgren-stil så brukade jag vid yngre år klä ut mig till Pippi Långstrump med flätor men utan långa strumpor. Nu var det lördagen den 8 januari, video var laddad för musikalen Pippi Långstrump med Siw Malmkvist, Ulf Brunnberg och Pernilla Wahlgren. Året började bra med denna barnunderhållning som jag än idag har kvar. När jullovet övergick till vanlig vardag så började kriget. När fröken förklarade att rasten började så rustade vi redan i tankarna för episka slag, erövringar och herran på täppan. Jag krängde på mig mina mörkblåa täckbyxor och tog på mig mössa, vantar och stridsminen sen skyndade jag mig ut. Bakom skolan så fanns det enorma snöhögar som sträckte sig upp till himlen likt Mount Everest. Det sprutade snö åt alla håll när vi anföll snöberget och svetten rann i takt med de mindre lycksaliga som åkte ner i ett djävulskt moln av snö. De som hade fått med sig lovikavantar hemifrån och skulle kriga kunde räkna sig som slagna nästan direkt då snön klibbade fast som under en långhårig cockerspaniel.

Detta medförde i sin tur ett motoriskt handikapp då händerna blev tunga som kanonkulor och hindrade sin herre att ta tag i andra krigare. Nästan varje gång så slutade kriget i näsblod för Erik och andnöd för Robert men skoj hade vi.

Väl inne i skolan igen så var alla kläder sjöblöta och började kännas kalla. Snabbt slet man av sig dessa paltor som fick torka över de vattenburna elementen i korridoren. Med raggsockor och mjukisbyxor kunde man ge en ordentlig stöt i nacken på en ont anande klasskamrat. Efter lite el-stötar och annat djävulskap så satt sig fröken ner bakom katedern. Vi tog alla upp de gröna och vitrandiga skrivböcker vi kletat additioner och andra krångliga räknesätt i.

”Krille håller i en hockeyklubba och är tokig”, hördes en röst skrikande så det ekade i korridoren.

”Igen?” viskade jag till min bänkkamrat Jonny och han nickade och drog lite på läpparna.

”Han ska slå ihjäl den nya kille”, fortsatte rösten som nu närmat sig klassrumsdörren.

”Stanna här så kollar jag vad som händer”, sade fröken som nu ställt sig upp så kritdammet la sig som en dimma mot golvet.

”Vad tror du?” frågade jag Jonny.

”Japp”, sade han och läpparna övergick till ett leende.

Sekunder efter fröken stövlat ut i korridoren så lämnade alla i klassen sina stolar och följde efter. Den tunga dörren som just åkt igen öppnades med alla våra gemensamma krafter så vi flög ut och landade på bron. Bara på andra sidan snötäckta grusplanen så stod Krille uppe på plogvallen viftandes med en gammal klubba. Han var bara klädd i t-shirt och täckbyxor som försvann ner i ett par svarta snowjoggings. En bit längre bort stod Uffe med en snöspade i högsta hugg och tårarna rann.

”Jag ska jävlar i mig döda dig”, gastade Krille som nu börjat skaka av både ilska och den bistra vinterkölden som slog sig runt hans bara armar.

”Fan”, var allt Uffe fick ut mellan frustningarna.

Det kändes spännande att se dessa två frustande tjurar som snart skulle drabbas samman med de utvalda vapnen. Uffe var den nya killen i klass sex och skulle nog åka på stryk av en femteklassare. Han hade flyttat hit under sommaren och hade ett tyskt efternamn. Han körde en gul gammal Rex moped trimmad till förbannelse. Den stora förgasaren och den snittade kolven kunde nog ha varit starten på bråket då Krille ville vara snabbast på två hjul trots att inte åldern var inne för sådana fordon.

”Nu lägger ni av killar”, ropade fröken så rösten nästan skar ihop.

Stämningen var så tät ute på skolgården så man kunde nästan ana tonerna ur en spagettiwestern showdown, men här var det inte pistoler och krutrök som skulle synas.

Jag upptäckte aldrig att vår fröken sprungit förbi oss när vi spänt stod där och såg dessa vilddjur. Bara efter några ögonblick senare så kom fröken och slängde upp dörren och flög ner för bron ner på gruset som vaktmästaren Valborg strött ut. Hon stod där med en blöt tavelsvamp som droppade. Nu var dem tre i leken men vem skulle anfalla först.

Krille tog ett steg mot Uffe och höjde klubban och utan att vi hann reagera så träffade en gul projektil det anfallande monstret med ett slaskande ljud rakt i nacken.

Han avbröt nu anfallet och stod där helt stilla, Uffe sänkte sin snöspade och fick en stel min i ansiktet. Tystnaden låg nu som ett minfält som var redo att skörda sitt första offer. Vem skulle utbrista i skratt och skulle någon våga följa efter? Hela klungan vred på sig lite och det började tisslas och tasslas. Fröken gick sakta fram till Krille som inte rört sig ur fläcken. Hon gick runt honom och vi såg henne prata lite och tillslut så tittade hon mot oss.

”Spring in och sätt er nu”, gastade hon och vinkade bort oss med handen.

”Jaha, vad är det nu då?” undrade jag till närmaste klasskamrat.

”Ingen aning”, svarade Jill som just passerade mig.

Sagt och gjort gick vi in men jag ville se vad som mer hände ute på gården, sådant som inte var för våra ögon.

Jag klev upp på en smal bänk och balanserade mig upp mot det lätt frostade fönstret med huvudet tryckt mot väggen. Uffe hade satt sig ner i snön där han stått och fröken la armen om Krille. Han vände sig nu om och blev föst mot skolan av fröken. Då fick jag se något som var sensationella nyheter. Krilles täckbyxor var alldeles våta på framsidan med början vid gylfen. Han hade pissat på sig. Chocken av en kall, våt och degig svamp var för mycket för honom. Skolans tuffaste kille hade sett sig besegrad och mentalt döda av en mellanstadielärarinna. Jag vet att fröken försökte skydda honom från oss andra så att vi inte skulle se slutet på hans era av skolterror. Alla visste innerst inne om detta men ingen sa något i rädsla att han skulle ta upp terrorn senare, på vår fritid utan någon beskyddande fröken i närheten.

Vi hade flera andra lustiga figurer i klassen, Enar tillexempel. Det var den rätt tysta kille med de skummaste idéer och hade en yngre syster som var mer normal. Han ansågs väl mer som en enstöring som faktiskt talade med andra. En dag så hade några tjejer byggt en snögubbe bakom skolan och pyntat denna med diverse hittade attiraljer. Om ni nu trodde att denna snögubbe skulle få stå i fred så tror ni helt fel. Det var sista rasten före vi skulle få sluta för dagen som jag och några andra kompisar var ute och jagade varandra. Vi sladdade runt hörnet på skolan och snowjogging-skorna rev upp en kaskad av snö men jakten avtog då vi fick se vad som uppenbarade sig på baksidan. Med andnöd och rosiga kinder fick vi se Enar stående vänd mot snögubben och med byxorna på halv stång. Han försökte ha sex med Frosty, snögubben. Vad jag minns mer av detta är bara grumligt men tro mig, Enar fick höra detta länge och väl…”

/Fredde

Vi är just nu på boksignering av Filip och Fredriks nya bok Tårtgeneralen. Här har det samlats såväl lokal press som många yngre fans av succéduon kända från tv.

Själv fick jag min iPhone signerad och ska skicka över min självbiografi ”Betamax, Razzel och en G7000” och mitt Sommar-program till Filip.

#teknikord_pa_fornsvenska av @darksidedesign

 

Älgjakt – FPS IRL för dåtida seniorer. OBS! Bara älgar får skjutas.

________________________________________________

Megapix – stor förpackning med pix-tabletter. PIX? http://bit.ly/3w1Sxc

SCSI (uttal skassi) – av den spanska brytning på ”ska ske”

Firewire – annat ord för sjukdomen gonnoré hos män el. fågellätet ”svidipitt svidipitt”

VISA-kort – analog bildvisning för släkt/vänner ur ett fotoalbum

Centerhögtalare – Partispårkrör ex. Thorbjörn Fälldin

FTP – Förkortning av hästskjuts från mjölkbönderna aka FilTransport

Led-display – tidig röntgenapparat som var svagare

Skärmsläckare – duk som lades över tv-apparaten för att dölja den.

Trådlös mus – känd från 80-talet som lösvagina eller radiostyrd råtta

Mac Pro – Kungsörnens finaste makaroner

Ulvaspelet – förfining av vulvaspelet som föräldrarna pysslade med i sängen.

AirPort Extreme – namnet på Arlanda när färgmonitorerna kom till byggnaden.

MMS – pappor som inte vågade säga ”mens” sa att ”mamma har MMS och är lite sur”.

SMS – förkortning av semester. ”Du Nicko, det är snart SMS:ter.”

Widescreen (uttalas vajd skriin)-Norrländska för ett brett förvaringsskrin för ex. smycken

Pekdon – finger man pekar med. Idag fingrar man på musen, pekdonet alltså

Tangentbord – bord där man just spelar Alfapet/Scrabble på

Blu-ray (blåstråle) – något man fick på tröjan efter blåbärsätning

Tweeta – något man gör på toan. Sätta sig och tweeta. Idag: Tweeta medan du tweetar

Apple – gott mellanmål. Idag: iPhone, MacBook. Vad f-n är frukt?

Filckr – något som alla pojkar var intresserade av.

Laserdisc – tidig laserbaserad videospelare. Idag: coolt ninjavapen

Facebook -Få ett slag över ansiktet med ex. en mattebok under/efter lektionen

ABC 80 – kultdator från Luxor el. svenska för äldre pensionärer (ABC 80+)

SIM-kort – det lokala badhusets biljett

Penntroll – figur som rektalt fästes på penna*. *stavliknande tangentbord

PEZ-dispenser – nacka figurer och få godis som belöning

Ski-board – snowboard-föregångare men bara med level 10 i svårhetsgrad

Photoshop – lämna in bilder för framkallning hos Expert

Stopptidsleken – dubbelklicka för kortast stopptid. Idag: @ulvaspelet

Viewmaster – plastkikare med bilder. Gårdagens svar på videoglasögon

Mellanvåg – frekvensband el. tiden då man är offlline på Google Wave

Cykeldator – GPS utan navigering/kartfunktion & färgdisplay

Bockstyre – kåt gubbe som bestämmer. Se även: http://bit.ly/4yOFOR

Limpsadel – smal sittplats på icke motordriven moped. Går ej att äta

Räknedosa – miniräknare med gröna siffror. Dåtidens smyghumor. 58008

Etch-a-scetch – den fege fattigmannens svar på kubismens klotter

Fax – Manuell Twitterklient med *papper. * se Wikipedia

Betamax – Största storleken på ett fält där boskap äter, el. videospelare fr. stenåldern

Modem – plastlåda för att hämta nakenbilder i 2 kbit/s från en BBS i Vetlanda

Det är svårt för många att vara självkritiska när det gäller bildresultatet. För att utvecklas som fotograf är det inte motivet som räknas utan komposition och utförande. Självklart är motivet intressant men kan bli så mycket mer intressant med en rätt komponerad bild. Är man en ivrig amatörfotograf finns flera fallgropar att landa i när det gäller att lägga upp bilder för bedömning. Här kommer några tips som jag ger till medlemmar på fotosidan.se.

Här finner ni mina bilder på FS

Hund och kattbilder aka djurfoton

Man behöver inte lägga upp ett bibliotek av 20 bilder på sitt fina djur eller barn. Det ska väl inte ta så pass många kommentarer innan man ska få tips och lära sig hur man fotar dessa motiv. Du som gör detta antar jag är ute och fiskar efter kommentarer såsom ”söt bild”, ”fin bild”, ”hur gammal är vovven?” osv. Tycker du det är utvecklande för din fotografering och får många bra tips av ”söt hund”-kommentarer så är du att gratulera!

Mindre lyckade bilder på barn och djur som jag kommenterat under åren har jag fått skit för. Personliga mail där det står att jag fullständigt ska ge fan i att bry mig att kommentera och ”jag tar då över 200 bilder på år, lix” då personen i fråga bara vill använda Fotosidan/kritikerforum för bilder som ett personligt fotoalbum trots att dessa är för bildkritik.

Det finns även vissa som hävdar att bilden är exakt som den ska vara med överexponerad himmel och en suddig 3-åring som slafsar i sig tårta sittandes i morfars knä och således tar bort min utvecklande kommentar och lägger upp bilden igen. Det är väl helt okej om personen i fråga har skrivit det i sin bildbeskrivning vad tanken var med den upplagda bilden/kompositionen men till 90 procent är det en efterkonstruktion att bilden ”ska vara så” när personen får negativ kritik. Vissa personer verkar ha satt detta i system då en bild har fått två kritiska inlägg så tas den bort och vips är den uppe igen och med en ”åh guuud va läcker”-kommentar får den ligga kvar. Vem fan försöker ni lura ni som gör på detta sätt?

bildkritik?Bildkritik? Foton som illustrerar hur man inte ska fotografera (C) Fredde Marklund

Om man nu har en digitalkamera med display och en dator med bildskärm så är det inte så svårt att upptäcka vad som är fel på bilderna FÖRE man lägger ut dessa till allmän beskådan och kritik.

Vidare så får jag en del sarkastiska gliringar från andra att även jag har en bild på en bil eller vad det nu kan vara som jag kommenterat. Folk verkar inte se skillnaden mellan utförandet av bilder utan enbart motivet om det är en hund/katt/barn/snygg bil etc. på bilden.

Det finns också personer som skrivit till mig och tackat för hjälpen med långa brev som är väldigt roliga att läsa och motiverar mig att hjälpa dem.

Självkritik

Självkritik är det många som verkar vara helt utan på när det gäller att lägga upp och visar bilder och därmed också får kommentarer av andra som enbart ser motivet och totalt bortser från själva idén med denna mötesplats.

”Åhhh så fin kattunge”, jo visst är den, men vi skiter fullständigt att den sitter vid fönstret och blixten överexponerar halva bilden när den träffar glaset”

. Ser inte människorna som lägger upp sina bilder vad som de har gjort fel? Det underliga är ju att dessa människor har som en oftast digitalkamera som man ju kan kolla utkomsten av fotandet på direkten. Ett hett tips för er som tar åt er: kolla bilderna direkt och radera om de blivit suddiga eller liknande.

Det jag har upptäckt för min del är att 8 av 10 som jag kritiserat ENBART kollar på min profil och inte på mina bilder och vad jag går för när det gäller fotografering. 
Lite lustigt och samtidigt skrämmande tycker jag. Visst i fan vill jag se hur den person som kritiserar min suddiga och usla baby-bild själv fotograferar. Kritikläggaren kan ju faktisk vara en riktig barnfotograf!

Personligen så tycker jag det känns roligare att få en kommentar från duktiga fotografer än från ”Nisse” som är amatör och har fotat i en månad. Att ett ”proffs” tycker om bilden är väl ett väldigt gott betyg. Vad säger en kommentar på en ”dålig bild” från en amatör som kanske jämför sig själv med en som fotat i fem månader? Förmodligen inte så mycket för att bidra till fotografens utveckling.

Kopiera och förstå

Ett tips som jag själv använder mig av är att kopiera mina favoritbilder (inte motiven) i kompositionen och översätta det till min egna när jag fotograferar. Ser jag en schysst vinkel på en bil-bild så kan jag ju använda den när jag ser en bil jag vill plåta och inte bara bränna av en mitt på sida som gör kompositionen platt och ointressant.

Samma gäller djur och barnbilder. Hitta en person (mentor el. vad du vill) som kan detta med att fotografera exempelvis hundar och studera bilderna. Gå INTE efter motivet utan helheten, kompositionen. Ta till dig detta och öva sedan på din hund med ett 50-100-tal bilder eller tills du får till en liknande bild som din ”mentor” har tagit.

Här gäller det att vara självkritisk. Fastna inte i fällan att bara se motivet hur söt din vovven är, fokusera att ta en bra bild istället. En av mina favoritfotografer är Joe McNally som jag lär mig sakta men säkert av hur man tar grymma bilder med blixt utan att för den sakens skull se ut som en ”blixtbild”.

Skriva en beskrivning till din bild

Har du en vettig beskrivning på din bild och vilka kommentarer som du vill ha? Du bör inkludera vad tanken var vid fototillfället och förklara dina tankar kring komposititionen. Ställ några frågor till dig själv såsom varför du exempelvis centrerade motivet med mera och inkludera detta. Det blir mycket lättare att kommentera bilderna då.

Bara gamla bilder?

Personligen ser jag inte någon idé med att lägga upp bilder som är både tio och trettio år gamla för att få kritik på. Jag håller lite som en regel att lägga ut bilder som max är 1-3 månader gamla då det inte skulle ge mig något att få kritik på en bild jag tog 1989. Förhoppningsvis har jag lärt mig en hel del sedan 1989 och bilden är då rätt irrelevant till att kritiseras idag.

Bara positiva kommentarer

Jag har följt ett antal medlemmar före jag själv blev medlem på Fotosidan och andra fotoforum och sett att dessa fått kommentarer såsom ”Vi hade också en sån hund när jag var ung” och ”Men så mysig häst” till ”Suverän bild!”, nu till själva kontentan” Har dessa personer blivit bättre på att fotografera sedan 2004? Svaret är båda ja och nej. Några personer spottar ut bild efter bild som liknar de första bilderna som dem lade ut. Fortfarande suddiga och dåligt komponerade hund/kattbilder och efter fullproppat bronsmedlemsalbum får fortfarande positiva kommentarer, inte om bilden utan bara motiven. Andra har utvecklats som fotografer och gör större eller mindre framsteg som visar på att personen både vill och försöker sitt bästa för att lära sig fotografera.

Så till er alla som är duktiga fotografer, ta tid för alla suddiga bilder och hjälp dessa människor att ta bättre bilder. Ni som tar dessa suddiga bilder, studera dessa duktiga fotografer. Var kritiska och jämför bilder. Hoppas att det fanns något tänkvärt i denna lektion.

/Elake Foto Fredde

Jag har fotograferat sedan 1987 och tar mellan 10-13 000 bilder per år. 1998 började jag med digital fotografering och har sedan dess haft olika modeller av digitalkameror. Fotograferar allt mellan himmel och jord från begravningar, bröllop, födslar, modeller och allt som är intressant.

En av mina stora förebilder är Joe McNally som är en mästare att utnyttja blixt utan att man förstår att allt är blixtljus. Sedan ett och ett halvt år har jag försökt kopiera och göra som honom med min trådlösa studio. Jag anser att ett foto som ska ses som konst också måste ha en själ och tanke bakom som genomstrålas till den färdiga bilden. Konst kan man aldrig stoppa och ska inte stoppas. Bilden nedan är tagen 02:41 en natt då jag fick en idé som var tvungen ut direkt. Resultatet blev en bild med atmosfär.

(C) Fredde Marklund

I mina bilder vill jag återskapa en känsla som ska väckas hos betraktaren. Jag använder mig gärna av ljus och färger som noggrant tänks igenom. Något som jag jämt tänker på är vad jag vill säga med mina bilder. Det värsta jag vet är när det väldigt tydligt syns att en blixt är använd. Följande bild är ett exempel hur jag utnyttjar en blixt lite subtilt för att belysa den längtande tjejens ansikte och styra fokus till henne.

(C) Fredde Marklund

Det finns ju så många olika sätt man kan skapa subtilt ljus för att få fram känslor och även balansera upp de olika delarna av bilden som annars stjäl fokus från det du vill framhäva. Här har vi den ljusa jackan som inte drar till sig blicken lika mycket som om jag hade låtit bli att använda blixt med softbox mot ansiktet.

Kylskåpsbilden nedan är tagen med ett grönt filter för att få lite liv ur den annars trasiga vitvaran som sett sina bästa dagar. Det gröna är en hyllning till kylskåpsbelysningen.
b36c7821d5d8fc364ef26be7014587bc

Det var lite kortfattat hur jag ser på fotografering och färg/ljus i bildskapandet. Fler inlägg kommer!

Om du har tagit steget att lägga ut närmare 20 000 på en anläggning är du bara att gratulera. Nu kommer du upp ett bra steg i både ljudkvalitet och produktkvalitet. Fortfarande rekommenderar jag mediaspelaren från Western Digital eller en Sony PS3.

I nästa del höjer vi insatsen till 40 000 kronor och går mer in på detaljer runt ljudbygget. Skicka gärna era frågeställningar till mig.

Förstärkare

Nu har du möjlighet att skaffa en kraftigare förstärkare med högre ljudkvalitet. Marantz SR6003, Onkyo TX-SR806Harman Kardon AVR 355 är tre bra förstärkare som ligger i prisklassen 8000-9000 kronor.

Högtalare

Högtalarepaket som är passar är det lilla systemet Canton Movie CD 151, Infinity Primus 250 5.1 med golvhögtalare fram eller Infinity TSS-1200. Dessa högtalare är av hög kvalitet, passar bra till nämda förstärkare och samtliga paket ligger i prisklass runt 7000 kronor.

Om valet faller på golvhögtalare så är det värt att investera i två hallmattor som är 60x120centimeter för placering under högtalarna. Detta i sig gör att det direkta ljudet ur högtalarna suddas ut. Nu kommer lyssnare inte att höra exakt vart högtalaren står. Detta tar alltså bort den direkta golvreflexen. Ett annat måste är så kallade “spikes” som monteras under högtalaren. Dessa är konformade fötter som gör att vibrationer från högtalarlådan inte går ner i golvet lika lätt.

Ett par billiga bugetspikes från Proson och säljes i pack om fyra stycken för 59 kronor. Proson Black Chrome Spikes är namnet.

Kablage

Nu kan vi lägga mer pengar på högtalarkablage. Här finner vi Supra Classic 4.0 2x4mm för 31 kr/m, IXOS XHS403 2×4,2 mm för 39 kr/m som jag finner mest prisvärda. Vill du gå upp lite i prisklass så finns Supra Linc 4.0 2x4mm för 44 kr/m. Det fina är att du sedan kan uppgradera till dyrare kalbage och få ut mer av din anläggning.

Vi börjar med lågbudgetsystem för 10 000 kronor.

Spring nu inte ut och köp första bästa anläggning som du hittar. Gör eftersökningar på nätet först och sätt upp en lämplig budget som du har råd med.

Vi har köpt komponent efter komponent och inte hela anläggningen direkt för att få det ljud/bild vi var ute efter. Detta resulterar i en anläggning som håller många år framöver och ljud/bildkvalitet av mycket hög klass. Nackdelen är att det har tagit några år att bygga denna men det var helt klart värt att vänta på. Vår anläggning består av sju olika märken som är noga utvalda för ändamålet.

Jag kommer inte att ta upp små kompletta system för 2000-4000 kronor då dessa inte ens skulle få räknas som hembiosystem då det är svårt att exempelvis byta ut kablarna på grund av specialkontakter.

Förstärkare

En bra grund är ett budgetsystem är en förstärkare för 3500 kronor. Till detta räknar jag Marantz SR3001, Onkyo TX-SR507, Pioneer VSX-519V, Yamaha RX-V463 och Harman/Kardon AVR 155.

Högtalare och kablage

Använd inte kablaget som följer med högtalarpaketet utan lägg några extra kronor på bättre kabel. Här finns Supra Classic 2.5 2×2,5mm för 18 kr/m och IXOS XHS223 2×2,1mm för 27 kr/m som ger betydigt bättre ljud.

Högtalarna är väldigt viktiga i ett ljudsystem och här ska man lägga en “större” summa. Vi räknar på ett komplett högtalarsystem för 5.1 ljud kring 4000-4500 kronor.

Här ligger mina val på högtalare, Canton Movie 120 MX, Infinity TSS-800 och Audio Pro Level 5.1.

Mediaspelare

Vi har nu kvar mellan 2000-2500 kronor för en mediaspelare. Här finns några rätt olika maskiner att välja på. Jag skulle gå på en Sony PS3 Slim som spelar många filformat och har Blu-ray. Har du många filmer på datorn eller extern hårddisk rekommenderar jag en billigare lösning. Western Digital TV HD Media Player som spelar AAC, AIFF, FLAC, Matroska (MKA), MP3, Ogg Vorbis, WAV (PCM), WMA. Den har även inbyggt trådlöst nätverk för att strömma media från din dator. Denna lilla trevliga maskin kostar cirka 1200 kronor och stödjer 480p, 576p, 720p, 1080i, 1080p. Även mediaspelaren Popcorn Hour A110 för cirka 2000 kronor men saknar då trådlöst nätverk.

Med dessa val har du en bra början på ett vettigt hembiosystem för 10 000 kronor. Självklart finns det andra märken än det mina rekommendationer men dessa anser jag hålla hög kvalitet för pengarna. Visst kan man köpa allt av samma märke men det finns egentligen ingen anledning att ha märket X på allt. Det är lite som att bara äta mat från en producent och skippa annat gott från de andra producenterna när du lägger maten på tallriken. Man missar alltså helheten och upplevelsen.

Nästa del – Budget 10 000 – 20 000

Att hitta ett bra hembiosystem kan vara en mardröm. Vill du använda detta till musik så krävs det lite mer än ett riktigt billigt system för 1795 kronor. Vi vet ungefär hur musik ska låta i stereo och är generellt mer förlåtande gentemot filmljud. Många lägger ofantligt mycket mer pengar på en HDTV än på ett ljudsystem för ”alla” kan ju fysiskt se bilden och hur bra den är. Denna enkla artikelserie ska förhoppningsvis styra in dig på rätt val. En film ska ge betraktare den atmosfär och skapa stämning. En hembio är inte bara en tv tillsammans med förstärkare och högtalare, den ska återspegla regissörens vision och vara en totalupplevelse för filmtittaren.

Vi kommer att belysa såväl budgetsystem, högtalarkablar, tips på möblering och ljusstyrning. Skicka dina frågor till @darksidedesign på twitter.

En del påstår att det är viktigare med högupplöst bild än bra ljud. Jag håller inte riktigt med.

Ställ dig själv dessa frågor:

*Är det roligt att samtidigt se helikoptrarna i actionfilmen och höra vingslag från en fjäril?

*Se en häftig muskelbiljakt och höra ljudet av mopeder istället?

*Sitta spänd i soffan till den senaste skräckfilmen i hög upplösning och höra offrets hjärtslag låta lika någon som slår på en tom kartong?

Inte det? Läs då vidare.

Vad är en hembio och varför ska jag ha en? – eller hur du övertalar din partner

Många som pratar med mig säger att ”vi har också en hembioanläggning”. Vad är då hembio egentligen? För mig är detta ett rum som är möblerat efter premisserna att kunna avnjuta dessa mästerverk till filmer som vi älskar. För andra är det något som kan återge fler kanaler än bara stereoljud.

En vän till mig var hem till oss och vi satt och såg olika musik-dvds. Han hör till den skala att det minst krävs en ny högupplöst LED-tv för att ens kunna se på nyheterna i standardupplösning. Ljudet däremot spelade ingen större roll för honom. Efter jag kört ett par låtar från Chers Farewell Tour dvd med DTS så lät han helt lyrisk. Ståpäls på armarna var det första han sa och såg riktigt nöjd ut följt att han ville lyssna mer och inget klagande på enbart dvdbilden. Så kan det gå.

Möblerat om efter anläggningen, är inte det lite väl ”mycket”?

Alla har vi speciella rum, eller hur?

  • Rummet vi äter mat i och umgås – köket
  • Rummet där vi vilar och sover – sovrummet
  • Rummet som vi håller oss fräsch och gör våra behov – toaletten
  • Rummet där vi förvara jackor, skor och handskar – hallen

Så varför inte ha ett rum där du kan sitta och njuta av något du älskar såsom film? Det är väl därför läser detta och du är intresserad av att skaffa ett hembiosystem?

ljudspridning

Nästa del handlar om budget.

More tk!

Detta är ur boken ”Sagan om Skymningsdalen”

Boken handlar om överlevnad och kampen om det nya livet för nybyggarna i Norrlands inland, i dalen där skymningen ligger på lur. En släktsaga med ockult tema och rötterna i svensk folktro.

”Året var artonhundrafemtiotre och lervägen genom Laktsjaur var ingen syn som någon ville skåda. Blott under tre veckor hade bleksoten banat väg genom Sverige. Unga kvinnor uppradade längst vägkanten hade blivit allt vanligare. Under nattens timmar gick gårdskarlen Sigurd Vittjärvi och vakade över de döda. Han var en kraftig man som hyste respekt i Laktsjaur med sin kunskap om det ockulta. Sent en natt hade byborna sett en best med gula ögon vandra i skogsbrynet. När dem på morgonen hittade den tioåriga Lisa Gustafsson fanns inget tvivel. De döda var tvungen att skyddas från vildmarkens rovdjur. Hennes vänstra arm var borta, endast en köttig benpipa stack ut ur det trasiga tyget.”

@darksidedesign

En del frågar mig varför jag är så lat att vi styr allt i vårt hem med antingen mobil eller fjärrkontroll. Jag kan faktiskt inte minnas senast jag slog igång en lampa med kontakten på sladden. Så vad är egentligen ett smart hem? Läs vidare och fundera om det kan vara något för just dig.

Fråga gärna om du undrar något, jag är inte direkt expert… Detta är bara en del av vårt hem.

Intresset för elektronik har varit en del av mitt liv sedan jag baby och har senare utvecklats till ett måste för mig. Bara en sådan enkel sak som att jag inte vill leta efter strömbrytaren på toaletten då jag kommer in och vill inte kladda ner väggen. Att slå igång brytaren med armbågen känns lite neandertal för min del. När vi går in på toaletten så tänds belysningen automatiskt och släcks alltså då ingen är i rummet. Har fått för mig att detta är rätt så smart tänkt och sparar en och annan krona. Detta gäller även för belysningen ovanför diskho, köksbordet och hallen just innanför dörren. Huset är uppdelat i olika zoner som tänds och släcks beroende på tid, ljus och närvaro av personer. Sen att vi glömt släcka någon lampa så sköts detta automatiskt efter en viss tidpunkt eller med fjärrkontroll.

Säg att lamporna i köket tänds, kaffe/thebryggare och köksteven startar då du stiger upp och ska gå till jobbet. Du slipper göra dessa återkommande sysslor och kan spara värdefulla minuter på morgonen. Du får istället tid att lägga in vad ni ska handla i programmet Grocery Gadget för enkel synkronisering online med din partners iPhone. Självklart släcks dessa automatiskt så du slipper att oroa dig. Säg mig, måste man vara ”prylbög” för att ha det bekvämt?

MisterHouse

MisterHouse är programvara för hemautomatisering och är byggt på en öppen källkod skriven i Perl. Programmet kan köra händelser baserade på tid, web, röststyrning, och seriella data. MisterHouse läser av data från väderstationen och bearbetar väderdata. När den läst av data kan programvaran bland annat agera väckarklocka som med talsyntes berättar vad du bör ta på dig för kläder om du ska gå ut baserat på väderleksdata. MisterHouse styr även belysning och anpassar tidstyrningen av exempelvis utebelysning efter vart huset ligger med hjälp av GPS-koordinater.

EyeTv

EyeTv spelar in program baserat på nyckelord från EPG, programtitel eller nummer på ett speciellt avsnitt. Detta är perfekt om man inte vill missa program med speciellt innehåll såsom ”matlagning” eller ”Metallica”. EyeTv kan även konvertera inspelade filer för uppspelning på iPhone eller streaming direkt i Safari, IE, eller Firefox. Med programmet EyeTv till Appel iPhone går det även att spela upp live eller inspelat material direkt från servern.

Dreambox

Dream Multimedias Dreambox 800 spelar in film i högupplöst format och med modifierad programvara fungerar likt EyeTv. Dreambox innehåller en webserver med RSS-flöde ur EPG, programmering från webinterface och en smart timer liknande EyeTv med nyckelord. Program kan även strömmas mot program som VLC. Har man en iPhone och programvaran iDreamremote är det väldigt lätt att söka i EPG, lägga in timerevent och mycket mer. Detta är perfekt om man glömt programmera en inspelning och är på resande fot.

TviX

Mediaspelaren TviX är en perfekt kompanjon till EyeTv, Plex och Dreambox för strömmning av media till hi-fi-anläggning, hembio eller en extra tv.

iHome

Server: Apple Mac Mini, Apple Wireless Keyboard, Apple Wireless Mouse

Lagring: 120GB plus 5TB

Mediainspelning: 2x USB tv-kort, 1x Dreambox 800 med 1TB HDD

Styrenhet ljus: Telldus Tellstick, Nexa Totalfjärr för X10

Väderstation: LaCross WS 2300

Fjärrstyrning: iPhone

Programvaror: MisterHouse, Plex, EyeTv, NFS Manager, WeatherHawk

#7 The Changeling (Hämd ur det förflutna) (1980)change

En man blir ensamstående efter en hemsk olycka. Han flyttar in i ett gammalt hus och märker snart att han inte är ensam. Detta är en riktigt spännande övernaturlig film som alla intresserade av andar bör se. En film med skön stämning och ett måste till halloween.

IMDb

Som en del kanske vet så är jag filmsamlare och älskar skräckfilmer. Snart är det Halloween och här kommer några av mina favoriter som bör ses. Vi börjar nedräkningen med tre stycken rullar och fortsätter med en per dag fram till Halloween. /@darksidedesign

#10. The Funhouse (1981)

30628-large

Ett gäng ungdomar bestämmer sig för att sova över i lustiga huset istället för att åka hem efter karnivalsbesöket. En film med skön 80-talskänsla som hyllar Halloween och Psycho.

Av mannen, myten, motorsågsmassakern Tobe Hooper.

IMDb

#9 The Fog (1980)fog_ver2

Jamie Lee Curtis spelar en radiopratare i en liten fiskeby som är byggt på en gammal leprakoloni. Dimman närmar sig byn och i den gömmer sig spöken som är hämdlystna. John Carpenters och Debra Hills andra film tillsammans med Jamie Lee Curtis. Sevärd lite skräckis.

IMDb

#8 REC (2007)Rec 9293-30 dvd cover.indd

Ett kamerateam beger sig ut i natten för att spela in ett avsnitt ur ”Medan du sov” som är en dokumentär om yrken som utförs under nattetid. Gänget ska övervaka en brandstation och får följa med på en utryckning till en fastighet. Väl inne i hyreshuset så tar det inte lång tid innan dem börjar misstänka att något är väldigt fel. Riktigt spännande spansk nagelbitare.

IMDb

Text: Evil Fredde aka @darksidedesign

Är han fet, finnig, ful och flint

Slår det i mitt huvud riktigt slint

Om han med mig ska få lite hångel

Krävs magrutor, humor utan krångel

Om ölmagen putar ut

Och flinten börjat gro

Räcker jag mitt finger

Minst en frisyr ska ja tro

Feta pojkar rockar de fett i

Drömmer drömmar om spaghetti

Smala killar med allt i ett i

Kära i såna blir jag lätt i

Snygg och läcker ska han ju va

Likt Johnny Depp tycker ja

Lite spännande, snygg, het

Inte miffo dum och lönnfet

Är du allt annat än min dröm

Kryp in i din röv och lek kurragömm

Nära så perfekt som jag vill ha

Finns knapp kille att hitta ska

Är han fet, finnig, ful och flint

Slår det i mitt huvud riktigt slint

Om han med mig ska få lite hångel

Krävs sexpack, humor utan krångel

Nu när jag har träffat den rätte

Det var inte väldans så lätt de

Ett enda problem nu med han

Han heter faktiskt Bert-Ann

Feta pojkar rockar de fett i

Drömmer drömmar om spaghetti

Smala killar med allt i ett i

Kära i såna blir jag lätt i

Hick. Ojojoj! Tror jag fått vininfluensan.
Bild-2009-10-23-kl.-15.13

Fortsättningen på del 1 och del 2. Kommentera gärna med dina nostalgiska video/tv-minnen!

Bland de tidigare minnena jag har av något tv-program är Urcellen Ellen och en rymdfilm eller serie där besättningen på skeppet tog sig en, för mig idag, en vädersattelit där en man satt död i ett säte. Det andra jag minns var att besättningen satt runt ett bord och det var rätt så gult där inne. Än idag så vet jag inte vad det var för något som etsades fast i mitt minne den kvällen jag fick stanna uppe lite längre än vanligt en kväll i slutet på 70-talet. Vi har ju även avsnittet Kojor växer inte på träd ur en Sommarlovs morgon under tidigt 80-tal där barn i olika åldrar byggt sig en liten stad av trädhus i skogen. Det fanns bank, post och även matvaruaffär och en alldeles egen rånare. Jag tyckte detta var häftigt så jag och farsan byggde en koja uppe mellan tre telefonstolpar han grävt ner på tomtens utkant. Jag kunde sitta där när det regnade och öppnade den lilla fönsterluckan med en svart plast knopp. Ett fällbart bord fanns även till förfogande. Efter något år så byggde jag en undervåning men den blev inte lika fin.

Det var julen 1983 som kom och ändra mitt sätt att se på vanlig tv. Jag minns inte än idag vad jag fick det året, men jag minns vad jag ville ha. Under jullovet visades den häftigaste serien som jag hittills sett, TV-Piraterna. I en inplastad ”godispåse” som farsan köpt på ICA i Kåge fanns ett klistermärke, ett par 3d glasögon, 3d bilder med någon gris på och lite annat smått och gott. Dessa saker skulle man ha till hands när dessa pirater tog våra tv-apparater i sitt våld. Ted Åström och Mikael Segerström var två av programledarna som guidade oss 70-talister genom en värld av spännande tv. Tv-Piraterna ”tjuvsände” sitt program för första gången på julaftonen och innehöll bland annat en slags bokstavs- och rebustävling med en animerad figur vid namnet Tummen. Med hjälp av brillorna kunde man se en kvinnlig tomte som gick amok på en julgran och ett silverfat med kakor på. Det visades även tecknade filmer av hög kvalitet. 3d filmerna har jag fortfarande bevarade på ett Maxell VHS band. I sista avsnittet på självaste nyårs delades det ut priser till dem som vunnit i tävlingarna. Dessa priser, mina damer och herrar, var inte dåliga. Inte ens tröstpriserna var i närheten av det man själv fick. Det delades ut Intellivision tv-spel, JVC videokameror och massa andra elektriska apparater, jag satt dräglandes framför vår vita Finlux tv. Under samma jul så körde Sveriges Television den klassiska filmen Skräcken i den Svarta Lagunen i 3d. En annan speciell tv-sändning under tidigt 80-tal som skulle göra avtryck i mitt minne var den gamla svartvita och tintade filmen Tjuven från Bagdad med Douglas Fairbanks. Tintad betyder att filmen var något gulaktig och inte helt svartvit. Denna rulle från 1924 var en såkallad stumfilm och det speciella med just denna tv-sändning var just att Sveriges Radio samsände stereoljudet. Det var bara att starta Tandberg förstärkaren tillsammans med högtalarna som kallades kolboxar med Seas element och njuta till en film med stereo soundtrack.

Som barn gillade jag att se på Jalle, Julle och Hjulius, för tjyvens. Två roliga dockor som åkte runt i en gammal bil och blev bekanta med en robot från yttre rymden. Min morsa tillverkade två dockor till mig, Jalle kom till ur en toalettrulle och fick näsan från en äggkartong medan Julle i grunden var en medicinburk med tejp i olika färger formade som ögon, näsa och mun. På tal om yttre rymden så kommer det att leda till inre rymden. Nyårsaftonen 1981 så var Kicki och hennes föräldrar bjudna till oss på fest. Som vanligt lekte vi och fastnade till slut framför tv-apparaten två timmar före det nya året skulle invadera oss. Vi såg med blandad skräckförtjusning hur en man på ett bord omgiven av små radargaller fick en ubåt insprutad i blodet. Som zombies satt vi och såg hur denna ubåt med besättning styrde sin väg genom den mänskliga kroppen på ett uppdrag att rädda denna stackars man från något. Denna film låg och gnagde i mitt huvud en längre tid och för några år sedan fick jag veta vad den heter, Den Fantastiska Resan i Människans inre eller originaltiteln Fantastic voyage från 1966. Som vuxen fick jag fått nöjet att se om filmen, otroligt nog med samma entusiasm och spänning.