Denna del är tillägnad en bortgången vän och klasskamrat till mig, Krister. Han var skolans lilla gangster lång före rapparna gjorde intåg i vårt medvetande. Följande text är hämtad ur min självbiografi ”Betamax, Razzel och en G7000”.

”Året 1983 började med ett färskt minne av Grevinnan och betjänten och bubblande Pommac i ett vinglas. I bästa Astrid Lindgren-stil så brukade jag vid yngre år klä ut mig till Pippi Långstrump med flätor men utan långa strumpor. Nu var det lördagen den 8 januari, video var laddad för musikalen Pippi Långstrump med Siw Malmkvist, Ulf Brunnberg och Pernilla Wahlgren. Året började bra med denna barnunderhållning som jag än idag har kvar. När jullovet övergick till vanlig vardag så började kriget. När fröken förklarade att rasten började så rustade vi redan i tankarna för episka slag, erövringar och herran på täppan. Jag krängde på mig mina mörkblåa täckbyxor och tog på mig mössa, vantar och stridsminen sen skyndade jag mig ut. Bakom skolan så fanns det enorma snöhögar som sträckte sig upp till himlen likt Mount Everest. Det sprutade snö åt alla håll när vi anföll snöberget och svetten rann i takt med de mindre lycksaliga som åkte ner i ett djävulskt moln av snö. De som hade fått med sig lovikavantar hemifrån och skulle kriga kunde räkna sig som slagna nästan direkt då snön klibbade fast som under en långhårig cockerspaniel.

Detta medförde i sin tur ett motoriskt handikapp då händerna blev tunga som kanonkulor och hindrade sin herre att ta tag i andra krigare. Nästan varje gång så slutade kriget i näsblod för Erik och andnöd för Robert men skoj hade vi.

Väl inne i skolan igen så var alla kläder sjöblöta och började kännas kalla. Snabbt slet man av sig dessa paltor som fick torka över de vattenburna elementen i korridoren. Med raggsockor och mjukisbyxor kunde man ge en ordentlig stöt i nacken på en ont anande klasskamrat. Efter lite el-stötar och annat djävulskap så satt sig fröken ner bakom katedern. Vi tog alla upp de gröna och vitrandiga skrivböcker vi kletat additioner och andra krångliga räknesätt i.

”Krille håller i en hockeyklubba och är tokig”, hördes en röst skrikande så det ekade i korridoren.

”Igen?” viskade jag till min bänkkamrat Jonny och han nickade och drog lite på läpparna.

”Han ska slå ihjäl den nya kille”, fortsatte rösten som nu närmat sig klassrumsdörren.

”Stanna här så kollar jag vad som händer”, sade fröken som nu ställt sig upp så kritdammet la sig som en dimma mot golvet.

”Vad tror du?” frågade jag Jonny.

”Japp”, sade han och läpparna övergick till ett leende.

Sekunder efter fröken stövlat ut i korridoren så lämnade alla i klassen sina stolar och följde efter. Den tunga dörren som just åkt igen öppnades med alla våra gemensamma krafter så vi flög ut och landade på bron. Bara på andra sidan snötäckta grusplanen så stod Krille uppe på plogvallen viftandes med en gammal klubba. Han var bara klädd i t-shirt och täckbyxor som försvann ner i ett par svarta snowjoggings. En bit längre bort stod Uffe med en snöspade i högsta hugg och tårarna rann.

”Jag ska jävlar i mig döda dig”, gastade Krille som nu börjat skaka av både ilska och den bistra vinterkölden som slog sig runt hans bara armar.

”Fan”, var allt Uffe fick ut mellan frustningarna.

Det kändes spännande att se dessa två frustande tjurar som snart skulle drabbas samman med de utvalda vapnen. Uffe var den nya killen i klass sex och skulle nog åka på stryk av en femteklassare. Han hade flyttat hit under sommaren och hade ett tyskt efternamn. Han körde en gul gammal Rex moped trimmad till förbannelse. Den stora förgasaren och den snittade kolven kunde nog ha varit starten på bråket då Krille ville vara snabbast på två hjul trots att inte åldern var inne för sådana fordon.

”Nu lägger ni av killar”, ropade fröken så rösten nästan skar ihop.

Stämningen var så tät ute på skolgården så man kunde nästan ana tonerna ur en spagettiwestern showdown, men här var det inte pistoler och krutrök som skulle synas.

Jag upptäckte aldrig att vår fröken sprungit förbi oss när vi spänt stod där och såg dessa vilddjur. Bara efter några ögonblick senare så kom fröken och slängde upp dörren och flög ner för bron ner på gruset som vaktmästaren Valborg strött ut. Hon stod där med en blöt tavelsvamp som droppade. Nu var dem tre i leken men vem skulle anfalla först.

Krille tog ett steg mot Uffe och höjde klubban och utan att vi hann reagera så träffade en gul projektil det anfallande monstret med ett slaskande ljud rakt i nacken.

Han avbröt nu anfallet och stod där helt stilla, Uffe sänkte sin snöspade och fick en stel min i ansiktet. Tystnaden låg nu som ett minfält som var redo att skörda sitt första offer. Vem skulle utbrista i skratt och skulle någon våga följa efter? Hela klungan vred på sig lite och det började tisslas och tasslas. Fröken gick sakta fram till Krille som inte rört sig ur fläcken. Hon gick runt honom och vi såg henne prata lite och tillslut så tittade hon mot oss.

”Spring in och sätt er nu”, gastade hon och vinkade bort oss med handen.

”Jaha, vad är det nu då?” undrade jag till närmaste klasskamrat.

”Ingen aning”, svarade Jill som just passerade mig.

Sagt och gjort gick vi in men jag ville se vad som mer hände ute på gården, sådant som inte var för våra ögon.

Jag klev upp på en smal bänk och balanserade mig upp mot det lätt frostade fönstret med huvudet tryckt mot väggen. Uffe hade satt sig ner i snön där han stått och fröken la armen om Krille. Han vände sig nu om och blev föst mot skolan av fröken. Då fick jag se något som var sensationella nyheter. Krilles täckbyxor var alldeles våta på framsidan med början vid gylfen. Han hade pissat på sig. Chocken av en kall, våt och degig svamp var för mycket för honom. Skolans tuffaste kille hade sett sig besegrad och mentalt döda av en mellanstadielärarinna. Jag vet att fröken försökte skydda honom från oss andra så att vi inte skulle se slutet på hans era av skolterror. Alla visste innerst inne om detta men ingen sa något i rädsla att han skulle ta upp terrorn senare, på vår fritid utan någon beskyddande fröken i närheten.

Vi hade flera andra lustiga figurer i klassen, Enar tillexempel. Det var den rätt tysta kille med de skummaste idéer och hade en yngre syster som var mer normal. Han ansågs väl mer som en enstöring som faktiskt talade med andra. En dag så hade några tjejer byggt en snögubbe bakom skolan och pyntat denna med diverse hittade attiraljer. Om ni nu trodde att denna snögubbe skulle få stå i fred så tror ni helt fel. Det var sista rasten före vi skulle få sluta för dagen som jag och några andra kompisar var ute och jagade varandra. Vi sladdade runt hörnet på skolan och snowjogging-skorna rev upp en kaskad av snö men jakten avtog då vi fick se vad som uppenbarade sig på baksidan. Med andnöd och rosiga kinder fick vi se Enar stående vänd mot snögubben och med byxorna på halv stång. Han försökte ha sex med Frosty, snögubben. Vad jag minns mer av detta är bara grumligt men tro mig, Enar fick höra detta länge och väl…”

/Fredde

Annonser