När sommaren stod för dörren och vi väntade på den första varma sommardagen. Tog man ett beslut i Stockholm att hela Svenska folket skulle få möjlighet att vaccinera sig.  En annalkande smitta, en pandemi, var på väg att sprida sig över världen.

Men frukta ej sade Socialstyrelsen för vi har en gräddfil . Ett avtal med en speciell klausul som ger oss förtur till stora mängder vaccin. Så stora att hela Svenska folket kan få 2 doser för säkerhets skull. Genom detta snabba beslut skulle vi hindra stora delar av vår befolkning att insjukna och dö.

Avtal skrevs under och läkemedelsbolaget jublade för den stora beställningen. Leveranserna skulle ju inte komma förrän sent på hösten.  Så det fanns gått om tid att både utveckla och leverera de miljontals doser som nu skulle produceras.

Under tiden berättade vår myndighet hur framsynt och rättrådig den varit som så snabbt och effektivt hade tag hand om sin befolkning.

Sommaren gick och hösen kom. Det befarade insjuknandet i 10 tusental dröjde och folket började undra om det verkligen var så farligt som man först hade informerat om när den stora beställningen av vaccin var underskriven.

Med viss tveksamhet började den stora myndigheten i Stockholm ändra sina budskap och höjde fanan högt att vi alla skulle visa solidaritet för alla de andra så vi inte blev mer sjuka än vi redan kunde varit om smittan hade kommit när den borde.

Sedan var det ju de där om antal doser . Var det en eller två som skulle ge bästa effekt. Men med tanke på att läkemedelsbolaget inte hade fått så mycket tid på sig så var vaccinet ännu inte helt testat så man visste inte riktigt säkert. Men det var nog bäst att ta två utifall att en inte skulle räcka.

Hösten hade nu kommit till landet och smittan slog till mot de utsatta . Men i sin klokhet hade myndigheten lämnat ut till sina mindre undersåtar, landstingen, att besluta om var och hur mass vaccineringen skulle genomföras. 

Men folket hade börjat tveka inför den klokskap som översköljde deras sinnen . Tveksamheten med antal doser och biverkningar gjorde att folket inte var så entusiastiska så plötsligt ställdes krav på information och förklaringar hur och vad som skulle vara sant och osant om detta inköpta vaccin.

Men efter stor övertalning och effektiva informationskampanjer som fick PR byråer i huvudstaden att gnugga händerna av glädje strömmade nu folket fram mot de upprättade vaccinationscentralerna. Då plötsligt inträffade det osannolika. Vaccinet som skulle levereras från det stora läkemedelsbolaget med ensamrätt över det Svenska folket kunde inte producera . Så nu står vi där i kön med ledsna blickar och arga kommentarer och väntar på att någon gång i framtiden få vår vaccination. Men vår minister är nöjd och glad och tycker att det hela flyter på som förväntat.

Men personalen och patienterna som befinner sig längst ut i logistik kedjan står med förundran och väntar på sin tur att få ett stick. Helst innan de har sjuknat in i den svinaktiga influensan.

Annonser