Samvete.

Tycker ändå att det finns en viss charm när tweeple tydligt annonserar att nu går jag och lägger mig med ett ”God Natt” rätt ut i twitterverse. Samma sak med alla morgon pigga som twittrar ett skönt ”God Morgon”.

Tacka för #ff & #ffse gör jag med DM, kanske lite trist – men jag tackar iaf. Jag har själv #ff & #ffse:at några kul eller bra tweeple några gånger.
Det är inte ointresse eller något annat som gör att jag tycker det är svårt.

Att bli RT:ad är roligt och tom nyttigt i vissa fall. En av grundstenarna på Twitter och på Internet är just att kunna dela med sig av information. Jag blir RT:ad ofta och älskar det. Tackar jag?

Samvete.

God Natt – ska jag säga god natt till en så måste jag ju säga god natt till nästa. Och nästa. Och nästa. Annars blir det orättvist och mitt samvete pajar.
Kan hända att jag smyger iväg ett god natt som DM om man pratat mycket med just en person den dagen.

God Morgon – här är det lite lättare, oftast hinner inte datorn eller telefonen igång för ens alla tweeple börjat planera lunch. Men lika väl måste ju jag läsa ikapp favoriterna på twitterlistan för att se att man inte missat något. Tänk om jag fått ett God Morgon? Så var vi där igen – samvetet.

Att tweeta #ff & #ffse i massor är kul och fyller sin tänkta funktion men mitt samvete över att behöva välja ut tweeple att #ff:a… Ja, ni förstår.
Är det så att jag #ff:ar någon alls blir det en person. En enda med god eftertanke.

RT samvetet är nästan mitt värsta. Jag skäms nästan när jag får tack när jag RT:at och inte tackar tillbaka när mitt blivit RT:at.

Det är oerhört viktigt att vara artig med varandra när vi inte känner varandra och heller inte kan se varandras uttryck och kroppsspråk.

Så nu, en gång för alla:

God Natt, sov skönt & tack för idag!
God Morgon! Hoppas just din dag blir precis så där bra som du önskar!
Tack så hjärtligt mycket för #ff & ffse! Tack & trevlig helg! Å #ff på dig med!
RT – tack!

Samvete.

På allvar – ändock med glimten i ögat.

Annonser